Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

Min första New York Mara

22/11 - Krister Henriksson  


Det här är ett lopp som är minst lika bra som sitt rykte, med en organisation som var helt fantastisk, de har väl viss vana då det var 35:e gången som loppet arrangerades. Allt fungerade otroligt bra, t.o.m. vädret hade de lyckats fixa, det var soligt och fint men egentligen lite för varmt för ett marathonlopp.

Mitt mål var att genomföra loppet och njuta utav det, att spränga den förtretliga tretimmarsbarriären får jag fixa senare, på en lättare bana, och med bättre förberedelser. Istället förlitade jag mig på de två miljoner åskådarna längs banan skulle hjälpa mig framåt…. Då jag har hört att det även lär befinna sig många svenskar i publiken hade jag dagen till ära klätt mig i helsvenska färger inklusive två stora flaggor på vardera kinden.

Starten går från Staten Island över Verrazano-Narrows Bridge till Brooklyn, därefter till Queens, Manhattan, Harlem och Bronx för att avslutas i Central Park på Manhattan. På vägen passerar man ett antal områden av olika karaktär med olika typer av invånare.

Redan efter 2-3 km befinner man sig på banans högsta punkt, Verrazano Narrows Bridge. Härifrån ser man det mäktiga Manhattan där målet finns, det är häftigt. Men innan dess väntar en härlig upplevelse som man absolut inte vill missa... Från höjdpunkten går det lätt nerför i ganska många kilometer. Men det är trångt i löparskaran fram till 9-10 km, med tanke på att jag ändå stod i en startgrupp ganska långt fram undrar jag hur det skulle gå om man hade velat gasa på lite extra, det hade varit svårt att ta sig fram, men det spelade mindre roll nu.

Överallt på gatorna är publiken väldigt entusiastisk. Vid ca16 km kommer man dock till Williamsburg i Queens, ett judiskt ortodox område, helt plötsligt har alla män runda pälshattar med någon slags girlang från hatten som hänger ner vid öronen. Publiken just i denna del är mindre entusiastisk och verkar mest undra vad det är för galningar som en gång varje år i början av november passerar springande på gatorna. Men innerst inne tror jag att de nog trots allt skulle tycka det var ganska kul att delta i skaran av tokiga löpare….kanske befinner de sig på startlinjen nästa år??

Arrangören själv är mycket frikostig, vatten och energidryck bjuds med tät frekvens och senare under loppet även andra energikällor. Tycker man inte att detta räcker så finns det även ett antal privata initiativ för att hålla oss löpare i god form med allt från vatten till pappersservetter, musik och tuggummi (??) mm för att hjälpa oss löpare på vägen mot vårt mål. Men inte minst är New York-borna väldigt generösa med att dela ut uppmuntrande hejarop.

Vid nästa bro, Pulanski Bridge, är halva loppet avklarat. Min klocka visar 1,39 och det känns ganska bra, frågan är dock om jag håller för att fortsätta i det här tempot. Jag börjar ändå ana att mina långpass inte varit tillräckligt många och långa, som vanligt…det måste bli en skärpning framöver!

Efter drygt halva loppet kommer man till Queensboro Bridge, en täckt bro, som går över till Manhattan. Det var nog den jobbigaste delen, bron lutar retsamt, ganska mycket uppåt, under en lång tid, och höjdpunkten verkar aldrig vilja infinna sig. Dessutom saknades hejaropen då det inte var någon publikvänlig plats. Men när det börjar gå nerför igen, en bra bit innan bron är avslutad, kan man långt bort höra ett väldigt ”muller”, vad är det?? Efter stund inser jag att New York-borna inte har svikit, det är folkets jubel som hörs. När man kommer in på Manhattan känner man sig riktigt hyllad. Publiken är verkligen frikostig och det känns sååå bra, det här är väl antagligen det närmaste stjärnstatus undertecknad någonsin lär komma, och det räcker faktiskt…

Nu kommer man in på första avenyn, en flera kilometer lång raksträcka, svagt uppför mot Harlem och sedan över till Bronx. Det börjar bli jobbigt, 2/3 av loppet är nu genomfört, här delas det ut energigel, helt rätt plats. Nu känns det som att hela förtjänsten av att jag överhuvudtaget rör mig framåt är publikens….Jag viftar lite extra med min blågula keps när jag skymtar svenskar i publiken, och det hjälper mig ytterligare att kämpa mig fram.

Nästa bro går över till Bronx och nu är det ännu jobbigare, publikskaran avtar något vilket inte gör saken bättre. Åter över till Manhattan och här får jag plötsligt värsta krampen, något sådant har jag inte upplevt förut, vad är det som händer? Jag måste stanna ett bra tag och stretcha, för ett kort ögonblick undrar jag om jag överhuvudtaget ska få nöjet att passera mållinjen, men den tanken viftar jag snabbt bort, det är ju bara sju kilometer kvar, jobba på!! Det lättar dock upp och under de följande 2-3 km går det väldigt bra, sedan blir det jobbigt igen. En dam vid nästa vätskestation kommer fram med ett glas vatten och ropar ”heja Sverige” och jag får ny energi igen. Nu är det inte många kilometer kvar, men det går lätt uppför den sista biten och det känns faktiskt, men nu gör det inget, nu är målet inom räckhåll.

Jag passerar mållinjen på drygt 3.28 och känner mig ganska nöjd i alla fall med tanke på hur förberedelserna sett ut med för lite träning, tidsomställning och mycket traskande på stan innan loppet. Nu när loppet är genomfört är man en hjälte i allas ögon, flera stycken ropar spontant och gratulerar till prestationen. Det är nästan så man blir lite generad, herregud, jag har väl inte räddat världen från undergång?? Jag har bara sprungit, och haft en jättehäftig upplevelse, det är jag som ska tacka!! Men ok då, det är bara njuta av situationen och hoppas att man får uppleva det igen!

Krister

Övrigt om NY Marathon:

Förutom själva loppet finns det flera aktiviteter under helgen. Den sk ”friendship-joggen”, där alla utländska nationer deltar går dagen innan. Den utgår från FN huset och avslutas i Central Park med frukost. Mässan där man hämtar nummerlappen har många utställare och man kan göra fynd där. Kvällen före loppet finns det pastauppladdningsparty i Central Park. Orkar man finns det också en fest som ordnas efter loppet, samma kväll. Före start finns det frukost och dryck i rikliga mängder på startområdet. Allt är mycket generöst tilltaget och hela arrangemanget är imponerande och fungerar mycket bra.

En annan fiffig sak som de har i NY Marathon är att 3000 damer, inklusive eliten, startar 30 minuter före stora starten (med manliga eliten och övriga löpare). Det måste vara kul både för publiken och den kvinnliga löparskaran som därigenom borde få mer uppmärksamhet utan att bli uppslukade av ”halvbra” manliga löpare. Jag har aldrig hört det förut, varför görs inte det i fler lopp?




Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "trettiotre" i siffror *


Tidigare Referat
2006-02-28 - Great North West Half Marathon
2006-02-07 - Miami maraton
2005-12-06 - Milano Marathon
2005-11-30 - Firenze Marathon
2005-11-11 - Från öken till snö...Vintermaran 2005
2005-11-09 - Vid vägens slut?
2005-11-04 - Messe Frankfurt Marathon 2005
2005-11-02 - Frankfurt Marathon, 2005-10-30, aka Älgjakten
2005-10-13 - Chicago Marathon
2005-09-28 - Rapport Berlin 2005
2005-09-25 - Att lära Kenyaskorna att krama
2005-08-31 - Ultra Trail Mont Blanc
2005-08-09 - A Dirty Weekend in California
2005-08-06 - VM-yra och en kniv i ryggen genom Helsingfors Marathon
2005-07-04 - Kustmaran 2 juli 2005
2005-05-05 - 109th Boston Marathon
2005-05-02 - Madrid Marathon
2005-04-18 - London Marathon
2005-04-12 - Comeback under Rotterdam
2005-04-11 - Mackans Rotterdam Marathon
2005-03-28 - Smällrapport
2005-02-28 - MARATONA DELLE TERRE VERDIANE
2005-02-13 - Inomhus SM - 3000m
2004-12-21 - Honolulu Marathon
2004-11-22 - Min första New York Mara
2004-11-10 - New York marathon för andra gången
2004-10-24 - Amsterdam
2004-10-21 - De tre musketörerna gör Amsterdam
2004-10-18 - Sub 3!! Eller??
2004-09-17 - OS i Aten 2004 - På plats

Sidor | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta