Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

Inomhus SM - 3000m

13/2 - Patrik Engström  


Mina första steg på en inomhusbana tog jag i december 2003 (där jag fick lite kommentarer för min klädsel och val av skor – jag hade ju bara ett par då). I februari förra året gjorde jag klubb- och bandebut på just sträckan 3000m med tiden 9:13. Nu nästan ett år från det tillfället var det dags för inomhus SM - overkligt men sant.

Vaknade strax efter klockan åtta på morgonen och kände mig hyfsat utvilad. Elias hade sovit bra under natten och inte vaknat allt för många gånger. Fick i mig en stadig frukost och begav mig sedan till Bromma flygplats. Tack vare en kampanj-deal från Malmö Aviation fick man ta med sig sin maka/make/sambo för halva priset. Därför hade jag förmånen att få med mig en liten supporterskara bestående av min fru Marika och min 10 månader gamla son Elias.

Vid 11-tiden hade vi landat och fått ut bagaget (barnvagnen). Sedan tog vi flygbussen in till Malmö. Därifrån var vi lite osäkra på vilken lokalbuss vi skulle ta för att komma fram till hotellet samt stadionområdet. Vi träffade dock en tjej från Umeå som skulle tävla i stavhopp. Hon hade precis försökt få tag på någon taxi som kunde transportera hennes stavar till hotellet. Tyvärr var det ingen taxibil som var tillräckligt stor eller hade takräcke (har faktiskt aldrig tänkt på vilket slit det måste vara att ta med sig deras stavar). Jag hade länge velat dagen innan tävlingen om jag skulle ta med mig två eller tre par skor. Nu stod jag där med en väska innehållandes tre par och insåg att det hela nog inte var så mycket med tanke på att hon hade fyra stavar under armen.

Vi lyckades dock fråga oss till vilken buss vi skulle ta. Sedan följde en ganska rolig situation då vi med lite trigonometri, våld och glada miner lyckades klämma in stavarna på bussen. En kort stund senare anlände vi till hotellet där de flesta aktiva under helgen bodde. Direkt i foajén möter jag Carolina Clüft tätt följd av Tregaro. Nu började det kännas att det var ett SM jag hade anlänt till. Bytte några korta ord med Fredrik Uhrbom (som nu bytt klubb till Spårvägen inför denna säsong), kilade upp på rummet, åt en liten paj och försökte få en 15-minuter ’power-nap’. Sedan var det dags att bege sig till tävlingsområdet som låg cirka fem minuters promenad från hotellet.

Jag gick till annexet och prickade av mig, bytte om och begav mig ut för att värma upp. I hörlurarna gick Kents nya singel på full volym. Jocke Berg sjöng ’Max 500 mil i snön…’. Döm av min förvåning när det är fullkomligt snökaos utanför. På en kort tid hade det snöat massor och det blåste nu nästan storm. Några 500 mil uppvärmning i snön var det inte snack om. Körde knappt 15 minuter utomhus innan jag lade ner det hela och begav mig in tillbaka i annexet. Där inne var det bara att jogga runt på stengolv fram och tillbaka. Inte helt optimalt men klart mycket bättre än att behöva värma upp utomhus. Joggade, stretchade och körde sedan lite löpskolning tillsammans med ruscher.

20 minuter innan start var det upprop inne i Athleticum. Det var verkligen mäktigt att gå in i hallen som var full med folk. Stämningen var även den god på läktarna. Luften var varm nästan kvav och hela hallen kändes som en kokande kittel. Det var stört omöjligt att kunna testspringa på banan så det var bara att ställa sig i poolen och vänta på inmarschen. Satte på mig spikskorna och försökte koncentrera mig på uppgiften som låg framför mig. Jag skulle springa b-heatet tillsammans med fem andra löpare. På pappret var en kille vid namn Daniel Tidholm den mest meriterade för året med 8:35. Jag hoppades mycket på honom och att han skulle hålla farthållningen och ge mig möjligheten till en bra tid.

Väl inne på banan var det dags för några korta snabba ruscher för att få upp pulsen lite. Nu var nog pulsen redan igång med tanke på det stundande loppet samt att det var fullpackat med folk runt om hela banan och på läktarna. Precis innan start stod jag fem meter ifrån höjdhoppet och såg hur Linus lekande lätt klarade 2:31 till publikens stora förtjusning. Det var ett ruggigt vrål som kom från läktarna.

Så var det dags för start. I efterhand fick jag reda på att just i detta ögonblick så valde min son att det var dags att sova middag. Han hade tydligen varit vaken hela eftermiddagen men klockan 15:59, en minut före starten, så var det dags att knoppa. Han är lite som skalman. Är det dags att sova så är det dags. Nu gjorde detta inte så mycket och Marika kunde istället koncentrera sig på att ta mellantider åt mig som jag sedan kunde studera. Hur som helst så radade vi upp oss för start. Vid det här laget ville jag bara få springa iväg och få loppet avklarat. Det hade varit en lång dag med resandet och sedan knappt två timmars uppvärmning. Startskottet kom som en befrielse och det kändes skönt att få springa iväg. Jag brukar ha en förmåga att komma iväg bra i starten och så var även fallet i detta lopp. Jag tog täten under de drygt två första varven som passerade enligt plan runt 1:09. Sedan gick Spårvägens Peter Öhman upp och drog fram till kilometer-passeringen som klockades på 2:53. Så långt gick det enligt plan. Nu var det dock Johan Lindbergs tur att gå upp och sköta farthållningen men tyvärr sjönk då tempot. Jag visste att det gick långsammare men kunde inte tro att det sjönk så mycket som kilometer-passeringen sedan skulle ge besked om (saknade verkligen Coachens och Kvistens rop av varvtider). Peter gick upp och drog igen men tempot bedarrade. Daniel Tidholm som jag hade hoppats skulle ta kommandot och vara den som skulle vara initiativtagare till god farthållning var inte alls intresserad av att dra där framme. Kilometern passerades på 3:00.9 (!). Jag förstod direkt att chanserna till att slå pers och göra en tid under 8:40 var borta. Nu gällde det att blixtsnabbt ändra fokus och strategi. Jag sprang nu enbart för en så bra placering som möjligt. Jag hade snackat med Cédric om just detta scenario dagen före loppet och hade därför utarbetat en liten taktik i förväg som jag nu riktade in mig på. Låg och lurade lite i slutet av fältet tills Tidholm, då det återstår 600m, får för sig att det är dags att jobba sig fram till täten. Jag hakade på för att ha en så bra utgångsposition som möjligt inför loppets avslutning.

Kände mig pigg i vaderna och inte särskilt ansträngd i lungorna. 500m kvar blev 400m. Jag ville inte påbörja en spurt då det endast återstod ett varv av loppet och visste nu att om ingen annan påbörjade spurten så skulle jag göra det strax innan det återstod 300m. Mot slutet av långsidan under det näst sista varvet känner jag att det är dags. Jag stålsätter mig då jag vet att det kommer att svida till i muskler och lungor de kommande 48 sekunderna. Ökar stegfrekvensen och steglängden och trycker ifrån med tårna ordentligt. Spurten är igång och jag kör för allt jag förmår. Känner att jag får till en bra tempoökning och lovar mig själv att motståndarna skall behöva prestera en mycket bra tid på de återstående 300m för att slå mig. Klockan ringer och speaker-Juhlin kommenterar loppet i högtalarna. Jag lyckas höra att jag fått en lucka och att ingen annan förmår hänga på. Vidare gör han en liknelse med förra helgens spurt det avslutande varvet. Stärkt av detta så ångar jag vidare. I mitten av sista kurvan kastar jag en hastig blick bakåt och kan konstatera att jag har en betryggande lucka. Jag kan till och med slå av lite sista raksträckan in i mål och supa in den härliga känslan. Varvtiderna som Marika tog åt mig visade att den näst sista 200ingen gick på 32.7, detta trots att jag påbörjade spurten i mitten av det varvet. Sista varvet klockades på 31.7. Som snabbast gick det nog då det återstod 300-50m. Sista 50m slog jag av lite.

Tiden blev inget att hurra för (8:47.67) men det var ändå en otroligt skön känsla att få vinna heatet dels med tanke på att jag lyckades ändra taktik och fullfölja den och dels för att det var en så härlig atmosfär i hallen. Totalt sett placerade jag mig som nummer 8 av 13 (två danskar var utom tävlan i SM). Så här i efterhand hade det nog varit bättre med ett race eller åtminstone ett b-heat utökat med de två sista i a-heatet. Det hade varit intressant att få utmana Erik Pettersson som nu precis gick under 8:40. Men det är inget att göra åt. Det var en mäktig upplevelse att få vara med om detta. Kul att vinna sitt heat och mycket nyttig erfarenhet fick jag även.



Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "trehundratvå" i siffror *


Tidigare Referat
2006-02-28 - Great North West Half Marathon
2006-02-07 - Miami maraton
2005-12-06 - Milano Marathon
2005-11-30 - Firenze Marathon
2005-11-11 - Från öken till snö...Vintermaran 2005
2005-11-09 - Vid vägens slut?
2005-11-04 - Messe Frankfurt Marathon 2005
2005-11-02 - Frankfurt Marathon, 2005-10-30, aka Älgjakten
2005-10-13 - Chicago Marathon
2005-09-28 - Rapport Berlin 2005
2005-09-25 - Att lära Kenyaskorna att krama
2005-08-31 - Ultra Trail Mont Blanc
2005-08-09 - A Dirty Weekend in California
2005-08-06 - VM-yra och en kniv i ryggen genom Helsingfors Marathon
2005-07-04 - Kustmaran 2 juli 2005
2005-05-05 - 109th Boston Marathon
2005-05-02 - Madrid Marathon
2005-04-18 - London Marathon
2005-04-12 - Comeback under Rotterdam
2005-04-11 - Mackans Rotterdam Marathon
2005-03-28 - Smällrapport
2005-02-28 - MARATONA DELLE TERRE VERDIANE
2005-02-13 - Inomhus SM - 3000m
2004-12-21 - Honolulu Marathon
2004-11-22 - Min första New York Mara
2004-11-10 - New York marathon för andra gången
2004-10-24 - Amsterdam
2004-10-21 - De tre musketörerna gör Amsterdam
2004-10-18 - Sub 3!! Eller??
2004-09-17 - OS i Aten 2004 - På plats

Sidor | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta