Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

Rapport Berlin 2005

28/9 - Anders  


Vad mer krävs och hur ont ska det göra?

Inför detta lopp var allt perfekt, inget kunde vara bättre. Ett tillstånd som sällan inträffar. Det är nu eller aldrig! Jag har tränat stenhårt med fokus på Berlin och under året har jag försakat många saker för att ge allt och uppnå mina mål. Återigen så frågar man sig vad som driver en till detta och hur mycket man tål och när blir man nöjd?
Var detta kronan på verket och kan jag nu lägga skorna på hyllan och njuta av livet? Pers med 2.42.38 och 196:a (206:a inkl tjejer) av 40 000 löpare.


Årets träning med start i december förra året gav i slutändan ett nytt pers på maran med 48 sek. Är det en bra payoff på runt 350 träningstimmar? Nej, knappast. Nu är det kanske inte helt rättvisande då perset är från 2003. När jag startade denna satsning gjorde jag Berlin på 2.57.48, vilket betyder att jag förbättrade mig med dryga 15 minuter. Det låter bättre, men är ingen tröst.

Året har annars varit bra. Jag har varit rimligt skadefri, fick ett bra resultat i både Rotterdam och Stockholm, har minskat antal maror från tidigare 8 till 4 per år, genomfört större mängd kvalitetspass än tidigare, toppat formen med pers på milen 34:53, St:Erik 1:17:36 och sedan maran. Allt inom loppet av 26 dagar.

Inför Berlin hade jag pressat ner vikten 2 kg extra, kroppen var helt skadefri, magen fungerade perfekt, laddningen hade gått bra, banan är platt som en pannkaka, det är 5:e gången och jag kan banan, vindstilla förutom lätt motvind mellan 4-10 km, fullt med ryggar att hänga på, publiken är enorm och ger ett grymt stöd, startplats längst fram, ett glasklart mål att slå, Lorenzos PB. Det finns inget att klaga på, motivationen är på topp. Visst, jag sov knappt två timmar under natten, då hjärnan var på högvarv och visst var det extremt varmt för årstiden, men inget av de skälen är håller. Det hör till och det ska man klara.

Jag vet av erfarenhet att jag kan springa ett jämt lopp och gör jag det, ger det resultat.
Denna gång gick det bara ”pyttelite” fort i början och efter 3-4 km låg jag fint på plan med en liten marginal. Sedan höll jag ett jämt tempo utan att det kändes jobbigt, min hjärta-lungmaskin fungerar perfekt. Jag njöt av publik och löpare och hade ganska trevligt. Troligen drack jag för mycket under vissa sträckor, men jag ville gardera mig då det var varmt. Som extra tillskott langade min fru och Thomas Malmgren Vitargo vid 22 och 33, vilket fungerade perfekt. Under sista milen plöjde jag fram mellan löparna och plockade många många placeringar. Ändå höll det inte farten ända in i mål…..

Planen var att snitta 3.49 - 3.50 fart. En tid på 2.41.59 med marginal att slå Lorenzos PB på 2.41.54. Ett nåbart och möjligt mål, men framför allt tillfredställande. Nu landade snittet på 3.51. Naturligtvis är jag nöjd med perset, det var jättekul men en sån här perfekt dag borde det ha gått ännu bättre.

Tiderna per 5 km
Plan Resultat Diff Totdiff (- = snabbare än plan)
19.15 19.01 - 14 - 14
19.15 19.08 - 7 - 21
19.10 19.01 - 9 - 30
19.10 19.00 - 10 - 40
19.10 19.15 + 5 - 35
19.10 19.21 + 11 - 24
19.10 19.15 + 5 - 19
19.10 19.57 + 47 + 28
8.29 8.44 + 15 + 43


2003 var km 39 runt 15-20 sek längre än alla andra km. Det märkte vi då alla hade exakt samma avvikande tider. I år hade dom troligen valt att kompensera totalsträckan genom att göra km 38, 39 och 40 lite längre. Jag kan ha fel men det verkade så. Normalt ska man väl kompensera genom att lägga på någon meter på varje km.
Har man då valt att ligga på ett visst snitt för att nå sitt mål blir man lite frustrerad då tiden rasar iväg trots att man håller eller försöker hålla jämn fart. Särskilt på de sista tunga kilometrarna. Nu hade jag jobbat upp den buffert jag behövde, men ändå rann tiden ut och hur mycket jag än ökade kom jag aldrig i kapp. Skulle jag gjort som tidigare och bränt av den första milen på 37 och haft en ännu större marginal? Nej, knappast, jag tror på mitt upplägg och det borde ha hållt.

Jag har haft klara och tydliga mål samtidigt som jag verkligen vill pressa min kropp tills det inte går mera. Jag vill veta att jag har gjort allt innan jag kastar in handduken och ger upp. Fyller 45 nästa år. Är jag för gammal för att utvecklas mer? Är detta slutet, hur vet jag det? Det vet jag inte och just därför kommer jag antagligen fortsätta att pressa mig.
Funderar nu på att klämma in en mara till innan året är slut.

//Anders



Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "trettiotre" i siffror *


Tidigare Referat
2006-02-28 - Great North West Half Marathon
2006-02-07 - Miami maraton
2005-12-06 - Milano Marathon
2005-11-30 - Firenze Marathon
2005-11-11 - Från öken till snö...Vintermaran 2005
2005-11-09 - Vid vägens slut?
2005-11-04 - Messe Frankfurt Marathon 2005
2005-11-02 - Frankfurt Marathon, 2005-10-30, aka Älgjakten
2005-10-13 - Chicago Marathon
2005-09-28 - Rapport Berlin 2005
2005-09-25 - Att lära Kenyaskorna att krama
2005-08-31 - Ultra Trail Mont Blanc
2005-08-09 - A Dirty Weekend in California
2005-08-06 - VM-yra och en kniv i ryggen genom Helsingfors Marathon
2005-07-04 - Kustmaran 2 juli 2005
2005-05-05 - 109th Boston Marathon
2005-05-02 - Madrid Marathon
2005-04-18 - London Marathon
2005-04-12 - Comeback under Rotterdam
2005-04-11 - Mackans Rotterdam Marathon
2005-03-28 - Smällrapport
2005-02-28 - MARATONA DELLE TERRE VERDIANE
2005-02-13 - Inomhus SM - 3000m
2004-12-21 - Honolulu Marathon
2004-11-22 - Min första New York Mara
2004-11-10 - New York marathon för andra gången
2004-10-24 - Amsterdam
2004-10-21 - De tre musketörerna gör Amsterdam
2004-10-18 - Sub 3!! Eller??
2004-09-17 - OS i Aten 2004 - På plats

Sidor | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta