Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

Att lära Kenyaskorna att krama

25/9 - Cédric  


Den här helgen i Frankrike var en upplevelse. Visserligen har jag misslyckats grovt med det uppsatta målet att springa under 1.10 men jag ångrar definitivt inte resan. Helgen har varit kul och jag har träffat många spännande och trevliga människor.

Jag hade fullständigt missräknat banans svårighet. Jag som trodde att banan var lätt eftersom jag känner till området där man springer och minns vägen som jag kört med bil många gånger för många år sedan. Men saken är att man inte ser alla svårigheter när man kör bil... Att springa är en annan sak. Dessutom var vädret klart varmare än förväntat. Med en kvav luft (20-22 grader och hög fuktighet) var det många missnöjda elitlöpare i mål. 62-minuters kenyaner sprang på 65-67. Den franske maratonmästare sprang på 69 istället för 66. 30 min-millöpare hade 32 på milloppet. Själv (2 ggr 1.10 i år) hade jag 1.13.30 som 14:e man i mål, dvs en tid som är sämre än min passertid på Sthlm eller Östergarn Marathon (1.13.05 resp 1.13.00)...

De två första km gick något för fort så ansträngningen blev redan för stor efter 5 km (3.13, 3.15, 3.19, 3.20, 3.18). Trots att milen bara gick på 33.54 (mot 33.43 i St Eriksloppet) var det inte fråga om att öka på andra halvan. Jag tvingade mig att fullfölja loppet trots den usla tiden som var på gång, av respekt för arrangören som bjudit in mig och för alla bekanta som jag inte träffat på flera år som väntade på mig längs banan. Andra milen gick på 35.58... En tid som jag inte ens skulle bli nöjd med på sista milen på mara. Men ack vad banan var kuperad! Det är inte ens säkert på att banan åt andra hållet (byter riktning varje år) är så himla snabb. Visst går det uppför 40m sammanlagt men det finns en del nerförsbackar som gör att den totala stigningen måste väl ligga kring 100m. För övrigt kan man undra om förkylningen jag drog på mig i början av veckan, halvmaran för två veckor sedan eller 20-milaveckan förra veckan drog ner kapaciteten...

Nej, det var ingen bra tid. Det var jag missnöjd med när jag kom i mål. Men sedan när jag kollade tiderna på de andra löparna avtog besvikelsen. Istället såg jag det positiva: andra vite man och bäste lokale löpare. :)

Det roliga med resan var sällskapet med världseliten. Arrangören tyckte att det var kul att en lokal löpare hade blivit svensk och presenterade mig som svensk på press konferensen. Det är ju i deras intresse att överdriva fältets kvalitet. Det kändes lite märkligt att jag fått nummer 3 på magen när 62min-kenyaner hade nummer 7, 8 eller 11... Men visst blir man stolt över det. :) Dessutom var det kul att bli intervjuad av lokala tidningar, av speakern på startlinjen eller av Radio France Belfort på mållinjen!

Det var mycket intressant att träffa löpare från Kenya, Djibouti, Namibien, Burundi, Sydafrika, osv och höra hur de tränar och hur de förbereder inför tävlingar. Det var kul att umgås i två dagar med den franske maratonmästaren eller andra marockaner som springer milen på 28.30. Mycket lärorikt. För att själv bidra med något lärde jag kenyanskorna samt en tjej från Namibien hur man säger ´hej´, ´hej då´ eller ´tack´ på svenska. Jag kunde inte låta bli att förklara hur man kramar i Sverige och eftersom det inte räckte med ord var jag väl tvungen att visa den söta tjejen från Namibien hur man gör en riktig svensk kram. ;) Det är väl ingen mening att ragga dem med egna löpartider som de själva kan prestera så jag försöker med något annat! ;)

Stödet längs banan var för övrigt stort. De flesta i publiken hade en startlista på de främsta löparna från dagstidningen och på många ställen fick jag höra mitt förnamn. Några gånger kunde jag känna igen personer som jag inte sett på 10 år. Då var det riktigt roligt! Synd att jag var så trött och inte kunde njuta av folkmassa och ta åt mig stödet på de sista tre km.

Det här loppet var alltså inte det bästa men definitivt ett av de roligaste och mest lärorikt jag sprungit!

Tiderna också:
16.26 - 17.28 - 17.44 - 18.14 (3.42)
33.54 - 35.58
1.13.35 (3.29/km)

\Cédric




Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "trehundratvå" i siffror *


Tidigare Referat
2006-02-28 - Great North West Half Marathon
2006-02-07 - Miami maraton
2005-12-06 - Milano Marathon
2005-11-30 - Firenze Marathon
2005-11-11 - Från öken till snö...Vintermaran 2005
2005-11-09 - Vid vägens slut?
2005-11-04 - Messe Frankfurt Marathon 2005
2005-11-02 - Frankfurt Marathon, 2005-10-30, aka Älgjakten
2005-10-13 - Chicago Marathon
2005-09-28 - Rapport Berlin 2005
2005-09-25 - Att lära Kenyaskorna att krama
2005-08-31 - Ultra Trail Mont Blanc
2005-08-09 - A Dirty Weekend in California
2005-08-06 - VM-yra och en kniv i ryggen genom Helsingfors Marathon
2005-07-04 - Kustmaran 2 juli 2005
2005-05-05 - 109th Boston Marathon
2005-05-02 - Madrid Marathon
2005-04-18 - London Marathon
2005-04-12 - Comeback under Rotterdam
2005-04-11 - Mackans Rotterdam Marathon
2005-03-28 - Smällrapport
2005-02-28 - MARATONA DELLE TERRE VERDIANE
2005-02-13 - Inomhus SM - 3000m
2004-12-21 - Honolulu Marathon
2004-11-22 - Min första New York Mara
2004-11-10 - New York marathon för andra gången
2004-10-24 - Amsterdam
2004-10-21 - De tre musketörerna gör Amsterdam
2004-10-18 - Sub 3!! Eller??
2004-09-17 - OS i Aten 2004 - På plats

Sidor | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta