Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

Messe Frankfurt Marathon 2005

4/11 - Frida Björkman  


Ett tjugotal Studenter tävlade i Frankfurt sista helgen i november. De flesta hade höga mål och hopp om en fantastisk avslutning på säsongen.

Redan på svensk mark var uppladdningen minutiös. Maratongänget lyckades till och med smuggla in några testflaskor med Rosbacher Sport Natürlich & Isotonisch, samma dryck som arrangörerna lovat att bjuda på under loppet. Dunderdrycken som utsetts till att förse trötta muskler med ny energi innehöll enligt uppgift hela 20 kcal och en perfekt balans av Kalcium/Magnesium (2:1). Den missfärgande vätskan testades av löparna efter ett tungt dubbelpass, och testpanelens dom var i princip enhällig. Det var bara testkamelen i panelen, Jakob, som lyckades fälla någon positiv kommentar när han sköljde ned sin pastasallad med flera glas av denna vätska. Förmågan att tåla loppets sportdryck är inte den avgörande faktorn för ett lyckat maratonlopp. Under sensommar och höst har det märkts att många smurfar har tränat hårt och väldigt målinriktat, med dubbelblock, Autobahnlånga långpass och fantasieggande veckomängder.

Smurfarna lämnade Sverige i ojämn ström. Några landade i Tyskland redan fredag kväll, medan andra anslöt ungefär ett dygn senare. Budgetsmurfarna flög med väldigt-tidigt-på-morgonen-Ryanair från väldigt-långt-borta-Skavsta och sov i lågprissängar, medan lyxlöparna lättade från Arlanda och bodde på det officiella maratonhotellet. På flygplanen från Sverige fanns även en hel del högt ställda förväntningar, några smittsamma förkylningsbaciller och lite förgiftad flygplansmat (Lufthansa).

Lördag kväll innebar pastaparty i mässhallen. Det som bjöds var dubbla portioner välkokt spagetti toppad med lite tysk tomatsås. Den modige maratonlöparen med tålig magsäck kunde även skölja ned måltiden med några flaskor Rosbacher, lättöl och en pappmugg med Coca Cola. Till pastan blev vi även serverade underhållning av varierande värde. Det är möjligt att några öldrickande tyska 6-timmarslöpare njöt av umpa umpa i högtalarna och aerobics på scen, men för de flesta var det nog bara ett högljutt bakgrundssorl. När fjolårets maratonstart projicerades på storbildsskärmarna var det betydligt fler som tillfälligt flyttade fokus från tomatsås och löparkollegor för ett ögonblicks funderingar kring morgondagens prövningar.

På söndag morgon vaknade budgetsmurfarna och lyxresenärerna i ett Frankfurt som tillfälligt höll andan. Det gjorde även flertalet av stafettlagets löpare, eftersom det moln/dim-/smoggtäcke som låg tungt över staden troligtvis inte är bra mot förkylningar. Dimmorna lättade och uppvarvningen inför start inleddes. Före klockan 9 på morgonen kunde alla njuta av tyska hejarop i ett högtalarsystem som garanterat hade täckning även i Frankfurts förstäder. Den 30 oktober klockan 11.00 startade lite drygt 15000 mer eller mindre förberedda löpare sin 42 195 meter långa färd mot mål. Under loppet hade maratonmännen och maratonkvinnorna sällskap av spurtande eller stapplande stafettlöpare, glidande rullskridskoåkare och en hel del cykelslang-bihang.

Flest linsluspoäng under loppet samlade Mikael Carlstedt. Han älgade fram längst de tyska vägarna och väckte uppmärksamhet hos både mediefolket och de församlade åskådarna. Man kan fråga sig vad som väckte störst förundran: att älgen var på väg mot en tid under 2.45, eller att han hade skägg och 1/2 meter lång svans. Hejaropen utmed banan blandades med en hel del uppspelta ”Elch!”. För de som orkat ta sig igenom 42 kilometer tyska hejaramsor och omusikaliska sambaorkestrar väntade en härlig finish i den tyska mässhallen. Allra mest bråttom hade Wilfred Kingen från Kenya som passerade mållinjen på 2.08.29, nytt banrekord. Även på damsidan gick det undan, och Alvetina Biktimirova från Ryssland segrade på 2.25.12. Flest glädjetårar genererade Rolles defilering in i mässhallen, då han i faslig fart svävade in under drömgränsen på 3 timmar.

Maratondagen avrundades på italiensk restaurang pga. gängets ovilja att äta Bratwurst till middag. Priset för maratonkalaset landade på nätta 10xxx, och man kunde höra att ordet springnota viskades runt bordet. Betalningen skedde dock slutligen enligt civiliserade former. När majoriteten av sällskapet betalat sin beräknade del skickades resten av notan vidare till matglade Coach Walker. Coachen tänkte blixtsnabbt och reste sig med bankomatkortet i högsta hugg. Som tur är var inte hela kompaniet överförfriskat, och adepterna skickade med en kontrollant för att garantera att Walker inte tänkt bryta löpvilan i förtid genom 11 km. notspringning.

Ett tiotal glada smurfar trippade/haltade/hoppade vidare upp på Hotell Premieres terrassbalkong för att njuta av lite nattligt småprat, några öl och en och annan överbliven, seg müslibar. Småpratet fanns med från början, ölen införskaffades av pålitliga experter, och tilltugget var rester av kolhydratuppladdningen. Utan att nämna några namn så kom (från kvinnligt håll) ett förlag på att även skaffa lite (riktiga!) karlar till balkongen, förslagsvis från de barnförbjudna klubbarna några kvarter bort. Omröstning i frågan resulterade i ett enhälligt ”nej till heta karlar i mycket små byxor på vår balkong” (varma män i små svettiga löparshorts hade däremot varit helt accepterat bara några timmar tidigare). Ex-magsjuke Ellinor antog inte utmaningen i backhävning, trots att hon tidigare under kvällen erkänt att hon minsann har en ärofylld seger i denna disciplin. Måhända var hon fortfarande lite orolig i magen och ville inte riskera en backhävningsförlust mot den Övermodige Ölsmurfen. Normalt sett är det endast backträningsutmaningar som figurerar i klubben, men är det fest så är det.

Studentligan importerade inte mindre än nio nya PB på maraton, minst 10 par Mayfly, en halv flaska bedövningsspray för halsmandlarna, och några extrakilon kroppsmassa. Tyvärr finns det vissa mycket minnesvärda sekvenser och historier från helgen som redan är preskriberade eller omöjliga att återge. Till dig som fortfarande är nyfiken på sanningen bakom de förskönade omskrivningarna och den viktiga censuren har jag fyra goda råd: Du skall träna hårt och väl, du skall vända på småslantar och sparpengar, du skall samla semesterdagar, och själv följa med på nästa maratonresa!





Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "hundrafyrtiofyra" i siffror *


Tidigare Referat
2006-02-28 - Great North West Half Marathon
2006-02-07 - Miami maraton
2005-12-06 - Milano Marathon
2005-11-30 - Firenze Marathon
2005-11-11 - Från öken till snö...Vintermaran 2005
2005-11-09 - Vid vägens slut?
2005-11-04 - Messe Frankfurt Marathon 2005
2005-11-02 - Frankfurt Marathon, 2005-10-30, aka Älgjakten
2005-10-13 - Chicago Marathon
2005-09-28 - Rapport Berlin 2005
2005-09-25 - Att lära Kenyaskorna att krama
2005-08-31 - Ultra Trail Mont Blanc
2005-08-09 - A Dirty Weekend in California
2005-08-06 - VM-yra och en kniv i ryggen genom Helsingfors Marathon
2005-07-04 - Kustmaran 2 juli 2005
2005-05-05 - 109th Boston Marathon
2005-05-02 - Madrid Marathon
2005-04-18 - London Marathon
2005-04-12 - Comeback under Rotterdam
2005-04-11 - Mackans Rotterdam Marathon
2005-03-28 - Smällrapport
2005-02-28 - MARATONA DELLE TERRE VERDIANE
2005-02-13 - Inomhus SM - 3000m
2004-12-21 - Honolulu Marathon
2004-11-22 - Min första New York Mara
2004-11-10 - New York marathon för andra gången
2004-10-24 - Amsterdam
2004-10-21 - De tre musketörerna gör Amsterdam
2004-10-18 - Sub 3!! Eller??
2004-09-17 - OS i Aten 2004 - På plats

Sidor | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta