Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

Månadens Profil - december 2005

1/12 - Skribentkommittén - Niclas_B  


I klubbhistoriens, antagligen, första Månadens profil så får vi komma klubbens stora profil och ryggrad, Lorenzo Nesi, in på livet. Det blev en öppenhjärtlig intervju som förhoppningsvis gav lite ny information om den mångsidige italienaren!

– Vad gör jag här och nu och
varför?



Framöver kommer Ni att kunna läsa om
månadens profil här på klubbsidan och först ut är Lorenzo Nesi, huvudtränare för vår anrika klubb. Det blev en riktigt skojfrisk intervju, trots att vi ”fuskade” lite och körde mailvägen! :-)


Hej Lorenzo! Allt väl?

– Host, måste mikrofonen sitta så långt in i munnen? Jaha, det var en gammal termometer…och 36.8, så ja, allt väl!

Du är ju en stark personlighet och en minst sagt drivande kraft i FK Studenterna. Vad är det som driver dig att så entusiastiskt fortsätta som tränare i FK Studenterna?

– Eftersom jag själv saknar talang är det lättare att glädjas över att lotsa andra till att bli bra. Dessutom är det ett bra sätt att ragga ryggar att jaga på träningarna.

Hur länge har du varit tränare i klubben?

– Snart tio år.

Hur kom det sig att du blev tränare för klubben då?

– Vår förre tränare (hedersmedlemmen Ola Nordstrand) kunde inte längre fortsätta med att leda både Studenterna och den egna klubben Vallentuna, så det uppstod ett vakuum. Ola föreslog mig, förmodligen eftersom jag alltid visat upp ett stort intresse, på gränsen till störande, men jag tackade nej. Jag hade ju inte ngn som helst utbildning. Men klubben hade en skral ekonomi på den tiden, med bara runt 60 betalande medlemmar (och ynka 5-10 pers på träningarna!) Så vi hade inte råd att anställa någon och jag tog på mig det hela av lojalitetsskäl.

Och det är vi glada och tacksamma för! Vi har ju hört dig som expertkommentator på Eurosport men du gör väl lite annat också?

– Gör jag? ;-) Mina inkomstkällor är höljda i dimma…nja, jag är frilans med många bäckar små. Flödena kommer bland annat från Löparkansliet, som till exempel engagerar mig som presschef på GE Galan och Stockholm Marathon. Jag hoppar även in på 4:an och säljer texter till höger & vänster (mest det senare). Jag gör även Eurosports nyhetsprogram ibland. Det måste ha minst fem tittare. Sen ligger bokprojekten och slumrar i skrivbordet. Och ni har väl sett att jag kommer med limousine till träningarna? En lång blå sak som kallas för ”676:an” som har att göra med mina kontakter med Connex marknadschef (en snabb medeldistans-Smurf)

Du tränar ju rätt hårt själv, hur mycket tror du att det har hjälpt dig att bli bättre i tränarrollen?
– Visst är egen praktisk erfarenhet en avgörande faktor att lägga på de teoretiska kunskaperna, men de flesta tränarna har ju varit långt mer framgångsrika på löparbanorna än vad jag har varit/kommer att bli.

Nåja, jag tycker allt att du är riktigt duktig! :-)

Vad har du själv för mål med din träning?

– Det är mycket enkelt: att bli bättre!

Hur, var och varför började du med löpning?

– Det är en för lång historia! Men ursprunget var att jag alltid varit morgontrött, så mina första och omedvetna träningar bestod i att jag sprang så länge jag orkade till plugget för att hinna i tid. Det blev ofrivilliga intervaller. Jag gick upp senare å senare å blev tvungen att springa längre å längre sträckor. Så här i efterskott ångrar jag att inte sprang hem på lunchrasten och att jag tog det lugnt när skoldagen var slut, så att jag inte fullföljde min kenyanska träning. Synd också att jag ägnade resten av tillvaron till att ligga på min bädd och läsa böcker & spisa skivor.

– Vi kan ta nästa avsnitt någon annan gång, med de gloriösa friidrottsdagarna på Abrahamsbergsskolan en gång om året…för att inte tala om gympalärare Laszlos femkilometerstester…i Ursvik!

Vilket är det roligaste lopp du har sprungit?

– Aha, det måste vara Åsenloppet 1996!

På vilket sätt var det roligast?
Faktaruta


Namn: Lorenzo Sven Tiziano Nesi
Roll i klubben: Huvudtränare utan huvud
Ålder: 10x4
Bor: Vada, på gränsen till Roslagen
Familj: K & Z
Längd: 176,5
Vilopuls: Ingen aning
Personliga rekord: 29 sushibitar på en kvart (väntar fortfarande på en utmaning!


Snabbfrågor för/emot

Mara e. Halvmara? Borde vara mara, men i verkligheten har det blivit halvmara
Idol 2005 el. Robinson? Absolut inte ngn utav dem!
Öl el. vin? Amarone. Tz har lovat att vi ska få det till frukost efter Milano Marathon
Action el. Drama? Woody Allen
Kvalitet el. Kvantitet? Det ena utesluter inte det andra.


Nesi sparar inte på plaketterna!



Lorenzo är en van speaker!
– Kan det vara att det är det enda loppet som jag har vunnit i vuxna år? Tänk själv att få kryssa mellan glassätande barn och Jazzpuddens orkester, bli segerintervjuad i Radio Sydväst i ett piratlopp som Gammel-Anders tipsat om! Jag lyckades tom prångla in det i DN:s resultatbörs. Ack ja, det var ett klassiskt lopp, där huvudfunktionären såg ut att vara 90 år. Det kostade en spottstyver tack vare att de höll utgifterna nere. De återanvände nummerlapparna, som var mögliga och som de strök (med strykjärn alltså) på vårarna. Ett år ringde de upp Cosmos för att han inte hade lämnat tillbaka sin nrlapp!

Ha ha, ja att vinna är ju ett skäl gott som något och inramningen gick ju heller inte av för hackor.

Det händer ju lite tokiga saker då och då i vår underbara löpvärld, vad är det dråpligaste du själv har varit med om på någon tävling eller träning?

– Mighty God, det skulle ta ännu längre tid att berätta! Ni får läsa den gamla löparsåpan som jag har skrivit. Många av historierna har en lös anknytning till verkligheten (och Cosmos dyker upp igen!) Men jag hoppas att det kommer att hända ännu roligare saker framöver!

Och var hittar vi ”den gamla löparsåpan”? Och nu dyker ”Cosmos” upp igen! Vem är det egentligen?

– Jag har börjat reprisera den på Puls. Cosmos landar då å då på vårt tjöt med mystiska meddelanden från Irland.

Vad är det som gör att det är så roligt att springa?

– Det är ju den perfekta kombinationen av mätbar fysisk ansträngning och intellektuell verksamhet.

Intellektuell verksamhet, menar du att du tänker lättare när du springer eller hur du skall lägga upp själv träningarna och det runt omkring?

– Det får du räkna ut under nästa löppass! OK, jag menar att det inte räcker med fysisk talang. De bästa löparna vet varför de tränar som de gör och kan lägga upp loppen på ett smart sätt.

Kan du inte berätta ngt roligt som har hänt runt löpningen som inte så många andra vet?

– Nu får du gå tillbaka till löparsåpan igen. Men man läser ständigt nya roliga anekdoter från andras löparliv. Jag har tex alltid beundrat historierna om Zatopek, som lär ha tvättat kläderna genom att springa på dem i badkaret och vid ett tillfälle sprang 420 400-metersintervaller på fem dar!

Du är ju starkt emot att man springer lopp med musik i öronen, kan du utveckla det lite?

– Behövs det utvecklas? Det är ju inte invecklat.

Du menar helt enkelt att man kan tappa fokus på löpningen?

– Här ger jag alla chansen att reflektera själva. Hittills har det ju varit rena raksträckan.

Om du fick ställa en fråga till dig själv, hur skulle den lyda?

– Vad gör jag här och nu och varför? Det blev tre, men de är högst existentiella.

Och svaret på de frågorna är?

–Ja, kan du ge mig dem?

Ibland så behövs inga svar, det är bara så underbart att finnas till! :-)

Vad skulle du vilja ge för råd till en nybörjare som vill börja att träna löpning?

– Gå med i Hofvet! Hehe, nej, huvudsaken är att man har roligt när man springer, annars blir det inte av. Sen skiljer det från individ till individ vad som upplevs som roligt. Men det vanligaste är att man hittar någon att springa med och bestämmer från början när man ska göra det + att man har ett gemensamt mål att se fram emot. Det kan vara allt från att otränade arbetskamrater bildar ett lag till Vårruset eller Bellman ett halvår i förväg till att ett gäng Smurfar siktar in sig på en utlandsmara.

Vem skulle du själv vilja läsa om i ”Månadens profil”?

– Coach Walker! Ursäkta, jag letade efter ludd i min navel. Ja, vi borde göra det här till en stafett. En kille som förblivit anonym trots sin otroliga talang och som verkligen inte skryter om sig själv är Jason. Vem kan komma innanför hans skal?

Det var en underbar idé! Jag skall genast kolla upp med de övriga i skribentkommittén hur de ställer sig till att köra "Månadens profil" som en stafett.

Och sist men inte minst vem i klubben skulle du med glimten i ögat (förhoppningsvis!) ta i örat och varför?

– Jag har tyvärr bara två händer….hmmm (längsta betänketiden på hela intervjun) trots att jag själv är otroligt tävlingsglad skulle jag vilja stoppa alla som ställer upp i tävlingar trots att de kommer direkt från (eller på väg mot!) skada/sjukdom och ändå inte kan göra sig själva rättvisa…men samtidigt finns det andra som jag skulle vilja piska fram till att tävla oftare. Det är dock otroligt få hos oss i jämförelse med andra föreningar. Det måste vara det mest positiva i vår klubbkultur, tävlingsglädjen!

Stort tack för din tid!



Just ja! Det var 2 glada adepter till dig, nämligen Måns Höiom och Mattias Gärdsback(fd Jansson), som blev eld och lågor när det hörde att du skulle intervjuas. De ville väldigt gärna ställa några frågor. Hoppas det är okey?

-Yäpp!

De hade iaf väldigt kul när de ställde frågorna så jag väntar spänt på svaren!

Måns: Ja, jag skulle vilja fråga Lorenzo varför han inte börjar med sitt löpband, varför det står obrukbart i förrådet? (Måns har svårt att få bort flinet från sitt ansikte.)

-Varför springa på band när det finns en Monzabana? Hade jag varit lika kort som "Månsa" skulle det gått bra, men nu är det bara en dm till garagetaket...

Måns igen: Och sen varför han har brutit upp golvet och varför han i så fall inte har börjat odla potatis där?

...så jag bestämde mig för att gräva upp golvet. Men av misstag gick hantverkarna in i vårt hus i stället och har stannat där i snart fyra månader. -Potatisarna odlar vi på kokplattan, så att de kan lagas på en gång.


Och sen fortsatte Mattias, om möjligt än mer roat och glatt: Vad är det för nummer på bussen som går förbi ditt hus? Hur kommer det sig att den har det numret? Hade den det innan du flyttade dit?

-666 går av bara fan. De flesta kör ju satans fort här, så linjen las om från vetefältet till Schweizerdalen (pussla fram den ordleken!) Men vi brukar Vada fram till närmaste (Kar)by.

Ja, där fick Lorenzo sista ordet och jag tackar för en trevlig intervju!


Måns undrar...


Liksom Mattias :-)



Vid Pennan / Niclas Bernhardsson



Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "hundrafyrtiofyra" i siffror *


Tidigare Månadens profil
2012-05-24 - "Ska man dö eller ska man klara sig?"
2011-12-31 - Månadens profil – januari
2011-11-05 - Månadens profil - november 2011
2011-04-03 - Månadens profil - april 2011
2011-03-15 - Månadens profil - mars
2010-11-01 - Månadens profil – november
2010-10-03 - Månadens profil - oktober
2008-12-20 - Månadens profil - december
2008-07-04 - Månadens profil - juli
2007-07-15 - Månadens profil - Juli
2007-04-09 - Månadens Profil - April 2007
2007-02-04 - Månadens Profil - Februari
2006-12-01 - Månadens profil - December
2006-11-08 - Månadens profil - November
2006-09-29 - Månadens profil - oktober 2006
2006-09-01 - Månadens profil - september
2006-08-01 - Månadens profil - augusti
2006-07-01 - Månadens profil - juli
2006-06-01 - Månadens profil - Juni
2006-05-01 - Månadens profil - Maj
2006-04-01 - Månadens profil - april
2006-02-16 - Månadens profil - mars
2006-02-01 - Månadens Profil - februari 2006
2005-12-31 - Månadens profil - januari 2006
2005-12-01 - Månadens Profil - december 2005

Sidor | 1 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta