Hej Jason! Det är bäst att vi börjar från början. Hur kommer det sig att du gick med i Studenterna?
- Det var efter Kungsholmen Runt 2003, där jag bara sprang de första 20 kilometrarna trots att det var en halvmara. Fram till dess hade jag bara sprungit själv, men efter det loppet ville jag springa med sällskap lite oftare. Jag skickade ett mail till Lorenzo och det jag fick veta om klubben lät bra. Det var inte bara unga killar som var med och sprang, det tyckte jag lät bra! Och så var det bra träningstider och träningsplatser.
Har du någon särskilt minnesvärd träningsrunda som du kan berätta om?
- Nja, jag vet inte, inget speciellt. Fast jag kommer aldrig att glömma när jag blev jagad av en hund när jag var ute och sprang i skogen, den sprang efter mig. Det är väl inget speciellt, men jag tycker inte om hundar så mycket så jag blev lite arg och lite rädd.
Vilket är ditt bästa tävlingsminne då?
- Det måste vara Stockholmsloppet 2004. Då sprang jag 10 km under 33 minuter för första gången, det kändes väldigt bra. Och så var jag så glad för att jag hade hängt med Patrik nästan hela vägen. ”Oh, jag kan springa bättre än förut” tänkte jag då. Det var roligt!
Hur ser din uppladdning ut inför ett viktigt lopp?
- Jag laddar väl inte särskilt mycket, men jag kör lite kolhydratladdning med en god pastamiddag dagen före loppet. På tävlingsdagen är det gröt som gäller på morgonen. Det är det enda som är viktigt, en god frukost, och det måste vara gröt.
Hur många par löparskor har du i hallen nu?
- Där står det fem par i storlek 42,5 ungefär.
Och vilka är favoriterna?
- Det måste bli Asics Flash…
Hur tror du att det kommer sig att vissa av dina klubbkamrater kallar dig för ”Musslan” Jason?
- Det är nog för att jag inte pratar så mycket. Det stämmer ju. Jag tror att det beror på två saker. Det första är att jag inte är så bra på svenska, och då blir det lite jobbigt att prata mycket. Det är lättare att slappna av och prata mer när man pratar sitt eget språk, det blir inte samma sak med ett ovanligt språk. Det andra är att det tar lite tid innan jag blir avslappnad och öppen bland nya människor, och det är också svårare när man pratar ett annat språk.
Har du några idrottsliga förebilder?
- Nej, ingen speciell person eller stjärna som jag ser upp till. Den som slår världsrekord på 10 000 meter är mycket bra, men det spelar ingen roll vem som gör det. Det är prestationen som räknas och som imponerar.
Vet du vad du snittade i km/vecka under 2005?
- Jag ligger på 60-80 km i veckan, det är inte så mycket...
Tränade du på julafton?
- Ja, det gjorde jag faktiskt. Jag var ute och sprang, inte så mycket, 45 minuter kanske.
Har du några nyårslöften 2006?
- Ja, jag siktar på under 32 på milen.
Hur ser planen ut för att nå dit?
- Jag ska satsa mer på intervaller och snabbhetsträning. Jag var skadad under förra året, hade Plantar fasciit i vänster fot. Det gjorde väl att träningen inte blev som jag ville. Men under höstens träningar har allt känts bra, så jag hoppas att kroppen håller för mer intervaller nu!
Och vilken tävling blir höjdpunkten under 2006?
- Ja, nu blir det ju lite konstigt det här. Jag är med på Två Sjöar Runt, men sen blir det inga fler tävlingar med Studenterna. Jag har fått jobb i Toronto, så jag flyttar till Kanada i april. Det är nog inte så många som vet det. Så då blir det lopp i Kanada, jag har sprungit maraton där förut och det blir nog av igen!
Och så ett litet inlägg från vår egen wannabe-skribent, Mattias Gärdsback. Han tycker absolut att jag måste fråga om vad du egentligen ska göra i Kanada, och han nämnde något om assisterande professor eller hur det nu var… Kan du avslöja något mer?
- Jo, jag är ju forskare… Jag kommer att vara assistant professor, jag har fått jobb på ett universitet. Forskar inom farmakologi, med ett eget labb och undervisning och sån. Det ska bli kul.
Sist men inte minst: vem vill du se som månadens profil i februari, och varför?
- Hur ska vi ha det… Vem som helst? Det är inte bara elitgruppen? Jag känner ju inte så många andra. Det får bli Martin. Martin Vose.
Nu börjar en liten 5-årig dotter lägga sig i telefonintervjun. Jag avslutar samtalet genom att tacka ”Musslan” (nej, han var inte så farligt svårpratad som ett äkta skaldjur) Jason för att han tog sig tid för en pratstund, och önska honom all lycka i Kanada i framtiden.
Vid Pennan / Frida Björkman
| Faktaruta
Namn: Jason Bruce Matthews
Roll i klubben: ”Inte någon viktig roll”, men har hjälpt till att översätta lite grejer ibland
Ålder: 31, snart 32 (fyller år i mars)
Bor: Solna, Råsunda
Familj: En 5-årig dotter och en norsk hustru
Längd: 1,74 kanske…
Vilopuls: Vet inte (Jason skyller på att han inte har någon pulsmätare)
Personliga rekord: Mest stolt över att jag sprang Lidingöloppet 2004 på 1 timme och 49 minuter |
Fem snabba frågor: Julgran eller midsommarstång? Julgran!
Landsväg eller bana? Landsväg
Skivstång eller kroppsvikt? Vad är det? (Jag får hålla en mikroföreläsning i elementär styrketräningslära) Det får nog bli det där andra, kroppsvikt.
Bok eller bio? Bok!
Hund eller katt? Katt! |
