Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

Månadens profil - september

1/9 - Skribentkommittén - Niclas_B  


En talangfull halvjapan som slår vad, samlar på tonvis med serietidningar och har gjort en Svensk klassiker. En vadslagning fick honom, från att riskera att få benen avslagna i fotbollsderbyna mot Djurgården, till att inleda sin löparkarriär. Allt började med en vadslagning om Stockholm Marathon!

– Så svårt kan det väl inte vara?



Lite klent med förberedelser inför intervjun och till råga på allt så hade jag inte mp3-spelaren, som jag hade tänkt använda för att spela in intervjun på, hemma. Så jag ringer upp men det är ingen hemma. Talar då in på telefonsvarare att vi får skjuta upp intervjun lite och lägger på. Efter några minuter, 10 minuter över avtalad tid för att vara mer exakt, så ringer då Patrik upp och skojar lite att han skall intervjua månadens profil. Skojigt förstås men sen visade det sig att jag hade ringt till jobbtelefonen som han då förstås inte lyssnat av. Här har Ni intervjun med en oerhört trevlig, pedantisk, talangfull, speciell och framförallt framåt och pratglad kille vilket gjorde hela intervjun. Med killar som Patrik så behöver man inte förbereda några frågor, det löser sig självt!

Hallå, Patrik! Hur är läget?


- Jodå, läget är bara bra!

Du hade kört ett bra pass idag, sa du?

- Jo, jag var ute med Jonas Larm och körde lite terrängintervaller. Korta snabba historier i kuperad terräng, det var ett jäkligt nyttigt pass! Det känns när man kommer hem att man har kört på ordentligt, skrattar Patrik.

Hur korta är intervallerna då?

- Den här gången var det 3 serier med 5 upprepningar och så körde vi 60 sekunder stenhårt och sen joggvila i 45 sekunder. Mest för att få upp explosiviteten och pumpen lite, i och med att vi körde i terräng. Det är mycket upp och ned.

Ja, du gillar att köra i terräng? I nästa sekund så ramlar telefonen som jag så fint ställt upp för att kunna använda högtalarfunktionen! Efter lite skratt så ställs frågan om och Patrik svarar:

- Ja, backar och så. Mycket upp och ned, det verkar passa mig rätt bra. Jo, då trivs jag. Jag är nog en liten bergsget.

Och intervallerna är stenhårda då? Jag hinner knappt avsluta meningen förens telefonen rasar igen och jag säger några, kanske inte helt rumsrena, ord!
Fortsätter sedan intervjun.


- Ja, man har ju bara 60 sekunder på sig så det gäller ju att ligga på i början på dem och så har man ju full vila mellan serierna och då hinner man ju vila och återhämta sig rätt bra. När man väl är igång så gäller det att pressa på bra.

Det är väl nästan formtoppningsträning, va?

- Nja... Patrik tvekar. Jag vet faktiskt inte, det är ju Lorenzo som ger mig instruktionerna. Han är ju mitt bollplank och min tränare. Han har väl någon "Masterplan", hoppas jag. Det brukar vara varierat, det brukar ju vara 2 inslag under veckan som är lite hårdare. Ett med lite längre intervaller, kanske med 12x1000 med fallande vila. 60 sekunder och så drar man av 3 sekunder för varje upprep, så den sista vilan är bara 30 sekunder. Det är ett ganska segt pass men riktigt nyttigt. Och sen ett med lite kortare karaktär med lite mer explosiva intervaller.

Men har du själv ganska bra koll på din träning?

- Ja... alltså. Lorenzo har ju så grymt bra koll på det där. Kvalitetspassen under veckan vill jag gärna att han... skissar på och lägger sig i. Och så brukar jag oftast be om en ungefärlig mängd också så att jag vet ungefär hur mycket jag bör träna. Vi har ju satt upp några mål under säsongen, jag kanske skall vara lite i form till terräng-SM, stora SM, inomhus-SM eller någon annan viktig... tävlingsperiod då. Då lägger man upp dem i olika träningsperioder och med olika mängd. Det brukar jag överlåta till Lorenzo att sätta upp ett program och sen försöker jag bara att utföra hans plan så bra som möljigt.

Det verkar som att Ni, som är bättre, tål mycket mera tävlingar och ändå kan köra på rätt bra?

- Nja, men det där tror jag är väldigt individuellt.

Men om jag kör ett maxlopp, då är ju inte jag människa på bra länge medan Ni kan köra ett lopp dagen efter ifall det skulle behövas!

– Ja, jag kan inte svara riktigt på det. Om jag jämför med någon annan som är ännu mer extrem. Som Cédric till exempel. Han kan ju tävla hur mycket och hur ofta som helst med nästan inget avbrott alls. Och på något sätt så blir han nästan bättre och bättre ju mer han får tävla. Han tävlar sig lite i form, kan man säga. Jag är nog tvärtom, jag har hellre en lång och bra grundperiod så att jag mentalt känner att jag är ordentligt förberedd, att det känns bra. Och sen genomför jag en tävling, liksom. Jag kör hellre få där jag satsar allt än många där några kanske går helt åt pipan. Jag har väldigt svårt att tävla och inte ge allting. Att ta en tävling som ett träningspass eller för att komma i form, det är inte min styrka.

Du tror inte det har någonting att göra med hur många år man har tränat då? Jämfört med Cédric så har du ju inte tränat så hårt i så värst många år!

- Nej, jag har ju på ganska kort tid ökat rätt mycket. Men de här mängderna som man kör, på något sätt så blir man ju starkare i kroppen.

Man blir bra på det man... gör?

- Ja, sakta men säkert så formar man ju kroppen och de muskelgrupper man håller på med... efter det man dag ut och natt in håller på med, höll jag på att säga! Patrik kör en lite konstpaus.

- Hela förra året, förutom inomhussäsongen, var jag ju borta på grund av skador. Så det är ju en hårfin balans mellan att vara skadad och att vara riktigt seg för att man har tränat bra, liksom. Är man övertränad eller skadad så har man ju passerat den där gränsen. Jag är ju dålig på det, jag måste bli betydligt bättre på att lära känna min kropp och veta när jag skall dra i handbromsen eller trycka på och våga köra på lite hårdare.

När började du att löpträna och när du förstod du att du hade talang?

– Jag har nog alltid gillat att springa, det har jag nog gjort. Till skillnad från många andra i min bekantskapskrets. Som ung spelade jag mycket fotboll. Jag spelade egentligen ända fram tills dess att jag påbörjade mina studier på KTH (Datateknik), tror jag. I fotbollen var det ju bra att ha kondition.

Sen har man ju haft sådana där skoljoggar, när jag gick i 5:an så vet jag att jag sprang 8 kilometer på Järvafältet. Då fick jag skolrekordet på 32.15. Jag kommer ihåg den tiden. För det första så vara 8 kilometer, när man gick i 5:an, ganska mycket. Den tiden sade mig egentligen ingenting men jag vet att min gympalärare spontant tyckte att jag borde skita i fotbollen och springa istället, skrattar Patrik.

Så det var du som var lagets Johnny Ekström? *

– Nä, skrattar Patrik! Jag var nog en Håkan Mild som de bara satte på en plats och så fick jag springa. Springa upp och ned hela tiden, skrattar Patrik. Jag var ju mycket tunnare än alla andra så de tacklade bara bort mig hela tiden. Men jag hade ju en förmåga att springa.

Hur länge höll du på med fotbollen och på vilken nivå?

– Jaa, säger Patrik. Det var väl mest seriöst när jag var junior. Jag spelade en kort tid med AIK när de en period bland annat var med i pojkallsvenskan.

Okey, det låter ju riktigt bra!

- Ja, men konkurrensen var ju stenhård så där slutade jag rätt fort. Det var ingen bra lagstämning där. Det var så fruktansvärd hård konkurrens om platserna.

Och dina ben kanske inte tålde smällarna?

- De där derbyna mot Djurgården när de bara kapade en! :-)

Sen på KTH så tog jag det helt lugnt, då gjorde jag inte många knop. Då spelade jag lite tennis och lite innebandy med polarna, liksom. Tills det var någon kamrat som lurade på mig att jag skulle springa Stockholm Marathon. Det började med ett vad, tror jag. Hos mina kompisar!

Spännande! Vad bestod vadet i, var det några pengar inblandade?

- Nja, nä... Patrik tvekar. Vi började spontant att prata om maraton och jag sade väl något att så svårt kan det inte vara att springa under en tid och så drog jag till med en tid som inte sade mig något, 4 timmar. Och då började de flesta att skratta och sade att det gör du aldrig. Men då sade jag typ att då får jag väl prova. Så svårt kan det inte vara, jag tror att det är ganska lätt, skrattar han. Det här var i mars någon gång och så satte jag igång i april att träna.

Och innan dess så hade du alltså inte tränat på flera år?

- Nä, löpning hade jag definitivt inte kört något av. Innan maran körde jag 10-12 km, 2 gånger i veckan och det tyckte jag var mycket. Patrik skrattar. - Och så vet jag att jag hade ett vad med min fru, Marika. Jag vet inte hur det gick till men så sade jag det. Att 4 timmar, det klarar jag nog. Jag kanske till och med klarar 3.30! Det trodde inte Marika då och då sade hon att ifall jag klarar det så skulle inte hon dricka alkohol på ett år. He he, det måste jag fixa tänkte jag då!

Ha ha, nu börjar det blir roligt!

- Och så sprang jag då i juni. Då hade jag 2-3 månaders träning med lite mängd egentligen. Som längst hade jag sprungit 17 kilometer tror jag. Då sprang jag på 3.24, så fick Marika sluta dricka vin och annan alkohol under ett år.

Det kanske var ett nyttigt vad?

- Ja, jag gjorde nog henne en tjänst, skrattar Patrik. Nä, vi brukar inte dricka särskilt mycket någon av oss. Det var en dum grej bara, ett vad liksom och så höll hon det vadet. Det var så det började och så fortsatte det med att det var någon kompis som sade att det fanns något som hette en svensk klassiker. Och då tänkte jag att det kunde man ju prova.

Jaha, har du kört det också, höll jag på att fråga men avbröt nästan Patrik.

- Då får man ju åka skidor, cykla, simma och springa lite. Då vet jag att jag sprang Stockholmsloppet... på 35 blankt. Och då var Karl Werner en sekund efter mig. Det här var 2003.

Oj! Ja, det är helt otroligt!

- Då sprang jag Lidingöloppet på 1.57 någonting, den hösten. Då körde jag 2 pass i veckan och körde aldrig längre än 15 kilometer. Jag var lite osäker på vad som skulle hända efter 20 kilometer men det funkade rätt bra, skrattar Patrik. Man får vara tacksam. Sen kom jag i kontakt med Studenterna. Det var Mackan då, alltså Marcus Nilsson. Vi chattade lite på puls och sen tror jag att jag blev uppringd utav Lorenzo. Jag minns inte riktigt. Sen var jag med i klubben från och med årsskiftet 2003/2004.

Du nämnde puls.se. Du vet ju att det är många... Man tycker att man tränar väldigt, väldigt mycket och 3.24 utan att egentligen träna. Det finns ju inte ens i mångas värld!

Patrik skrattar lite.

Sen är det ju många som nästan inte vill erkänna eller vad skall man säga? Man nästan skäms för att säga att man skulle ha talang, hur ser du själv på dig?

- Jo, det är klart att man... Jag tror liksom att det passar mig att springa. Jag är envis, blir lite tjurig om någon kommer före. Man vill ju vara först på något sätt. Men, hur skall man säga? Det är ju väldigt individuellt. Och för en gångs skull så är ju löpning något som passar min kropp. Jag är ju lång och trådsmal. I alla sporter som jag hållit på med så har jag ju alltid haft kroppen... hur skall man säga. Fysiken har varit lite negativ. Att spela fotboll och vara smal är ju nästan dömt att misslyckas. Iaf på en högre nivå där det blir mycket fysiskt spel.

På högre nivå? Det skulle man väl kunna kalla det när man går upp och nickar på hörnor och så där?

Patrik skrattar lite. - Nä, jag tror inte jag var så bra på huvudspelet. Jag var nog mera teknisk, skrattar han.

Om vi skall återgå till det här med att ha talang. Man brukar ju säga att äpplena inte faller långt från trädet och just det här med konditionen den ärvs ju från moderns sida?

- Jaså? Du säger det! Patrik skrattar gott!
Ja, min mamma är från Japan och där är ju löpning populärt men i min familj så är det ju farsan som har hållit på och flängt runt. Han har sprungit en hel del. Några maror och några halvmaror som motionär då, skulle man kunna säga. Min mamma har, såvitt jag vet, inte tagit ett enda löpsteg under hela sitt liv!

Det kanske var synd det, hon kanske hade en riktig talang i sig!

Patrik skrattar! - Ja, tänk om hon hade det. Hon kanske var Japans svar på Bekele, liksom. Dibaba! *

På faderns sida så är det mera löpteknik... och om man har bollkänsla, är bra på att måla och rita och så där.

- Jaså! Nä, det vete sjutton! Jag är väldigt pedant, det har jag nog ärvt av min far. Han är väldigt noga med allt han gör. Han gillar ju statistik och siffror och det har jag nog fått därifrån också. Att komma hem från ett intervallpass och sitt och kika på alla mellantider och kolla på snitt hit och dit. Det är gott, det är härligt, skrattar Patrik!

Jag har några frågor som jag skrev upp förut när jag var på jobbet. Hur skulle du vilja beskriva dig själv? Du har ju varit inne på att du är pedant.

- Jo, jag är noggrann och pedant. Jag är nog ganska målmedveten också. Får jag för mig något så går jag in med det nästan för ambitiöst. Ibland önskar jag att jag kunna ta saker lite med en klackspark så där men jag när jag väl fått för mig någonting så brukar jag... bli väldigt uppslukad av det.

Men det tror jag är bra! Det är nog en bra egenskap men du tar inte på dig för mycket saker då?

- Jaa.. nja, Patrik tvekar. Det vet jag inte. Det vet man först när det gått åt skogen kanske, skrattar han. Tänker du på löpningen då eller tänker du generellt?

Generellt!

- Det är ju ingen hemlighet att det är svårt att få allting med tid att gå ihop. Det är ju liksom jobb, familj och så är man ju ute och flänger en hel del. Man tränar mycket och så är det ju lite tävlingar hit och dit. Det är ett himla pysslande liksom att få ihop schemat. Där tror jag att det är bra att vara pedantisk och noggrann. Oftast så har jag hela veckans planering klar innan veckan har börjat så jag vet precis, när och var jag skall träna och så vidare. Det är en liten trygghet att på förhand veta hur veckan ser ut, det ger iaf mig trygghet så att jag kan genomföra den.

Det skulle ge mig trygghet att kunna planera men det är jag inte så bra på! Så därför blir det lite jobbigt ibland, skrattar Niclas

- Men det där är ju individuellt, det finns ju vissa som absolut inte vill göra så där som blir låst och vill ha sin frihet och en flexibilitet och det förstår jag. Men det skulle liksom inte fungera för mig! Då skulle saker och ting börjar flippra och jag skulle inte hinna med saker och ting.

Fascineras du utav den japanska kulturen? Du har ju en mor som är japanska!

- Ja, jag gillar Japan, det är nog ingen hemlighet. Jag har varit där nästan 10 gånger, tror jag. Det är lika roligt nu som första gången jag var där. Jag har ju varit där sedan jag var jätteliten tills jag är så gammal som jag är nu, kan man säga. Det är hela tiden nya saker som man lägger märke till och som man är intresserad av så jag rekommenderar Japan varmt! Det är en helt annan kultur där. Allt från hur man blir bemött till hur man gör affärer. Hur folk bemöter en på gatan eller i butiker. Ah, det är häftigt, helt klart!
* * * Faktaruta * * *

Namn: Patrik Engström
Ålder: 29 år
Bor: Bromma
Familj: Fru Marika och sonen Elias, drygt 2 år
Roll i klubben: Klubbens japanske
representant och tävlingsledare för Tömilen
Vilopuls: För hög
Personliga rekord: 10 000m 31:46.13,
5000m 15:07.20, 3000m 8:43.45 (i), 1500m 4:01.85 (mara- och halvmara-resultaten e censurerade)


Patrik Engström!

Snabbfrågor för/emot

Kvalitet el. Kvantitet? Kvalitet.
1500 el. 10 000 m? 10 000 m
Vattenlöpning eller cykeltrainer? Helst
inget av dessa, föredrar att springa ;-)
Sushi el. köttbullar? Sushi om min mor
har gjort dem.
Bana el. terräng? Terräng!!!
Cola el. öl? Coca-Cola – det svarta guldet!


Terräng-SM ´06!


Det lär bli många fler dueller framöver!


Jämna steg med Rachid!


Hänger av Szalkai!

I bildarkivet!


Patrik och Cédric!


Terräng-DM ´04!


Vid tangenterna under Kungsholmen Runt!


Det sämsta Patrik gjort! (2.40)


"Så svårt kan det inte vara!"


Några röster om Patrik:


Cédric Schwartzler:


Patrik har de bästa förutsättningarna för att
lyckas! Han har i mina ögon den perfekta
löparkroppen (lång och tanig alltså! ;-)
Eller lång och lätt ska vi säga). Han har
dessutom en stor motivation och ett starkt
psyke. Därmed tror jag att han kan bli en
av Sveriges allra bästa på 10000m bara han
håller sig skadefri och får kontinuitet i sin
träning i ett par år. Hans motivation är en
stor styrka, men den kan ha sina mörka sid-
or ibland då han blir lite för ivrig och kör
för hårt när kroppen ger motsatta signaler.
Det är nog en av anledningarna till de upp-
repade skadorna han kämpat emot under
den gångna vintern. Men jag tror denna tid
är över, Patrik har i år blivit mycket klok-
are i sin hantering av skador och varnings-
signaler.

Det enda störningsmomentet är hans fokus
på Star Wars gipsstatyer eller
USA-importerade serietidningar! ;-)


Staffan Wennerstad:

Första gången jag såg Patrik var i år faktiskt.
Då var han ”bara” en kille som flög om mig i uppförsbacken under Asicsloppet och impon-
erade på mig rejält!

Nu har jag lärt känna Patrik lite bättre och
upplevt hans härlig humor och hans lugna
sätt att vara.

Som nykomling är man alltid glad för tips och
peppningar och Patrik har verkligen gett mig
mycket av både och. Det är imponerande när
en så hårdsatsande person är ödmjuk,
delar med sig och ger beröm. Det är bevis
på kvalitet!

Något jag inte förstod först var att Patrik
laddar mentalt inför ett lopp som jag aldrig
sett någon annan göra. Tror det var under
terräng-SM då jag försökte få kontakt men
en mer fokuserad blick är svår att få till.
Tror det är en bra egenskap Patrik har, kun-
na koncentrera sig och fokusera på det han
ska göra. Det har ju visat sig också att
det funkar!!

Kort och gott, en kille som jag har stor res-
pekt för och som jag vet kommer att lyckas
stort! En ära att få känna Patrik!

Det sägs att om man skall lifta i Japan så behöver man inte stå mer än 10 minuter, stämmer det?

- Du menar för billift, eller?

Ja, precis!

- Jag vet faktiskt inte men det har ju hänt några gånger när jag varit i Japan att man har stannat och frågat om råd om hur jag ska ta mig hit, t.ex. Hur hittar jag till det här hotellet eller var hittar jag den här butiken. Då är de i regel ganska dåliga på engelska men de är ju väldigt artiga så då åker de med en i tunnelbanan och visar en! Tackar för sig och åker vidare, skrattar Patrik!

Och i Sverige så skulle man få stå en hel dag, tror jag!

Patrik skrattar! - Ja, det är häftigt, det är fascinerade!

Förstår du japanska?

- Jaa... Jag förstår ju lite grand, Jag har vuxit upp med japanska runt omkring mig men däremot är jag dålig själv på att prata. Men i och med att jag hela tiden har hört det så kan jag hjälpligt begripa. Om jag lyssnar nog och koncentrerar mig så kan jag plocka upp vissa ord och så kan jag skapa mig en uppfattning om vad folk pratar om. Men det är väldigt svårt att själv uttrycka sig. Jag gick på hemspråk och jag läste även dubbelt när jag studerade på KTH så läste jag sista året även japanska på universitetet, det tyckte jag var kul. Men jag önskade att jag kunde det mycket bättre. Jag är lite besviken på mig själv att jag inte var mer intresserad som ung, då hade man andra prioriteringar, tror jag. Det är sånt man först lär sig när man blivit för gammal för att lära sig ordentligt, skrattar Patrik!

Följer du med i den japanska världen och vad som händer där borta?

- Eh, nä... Inte så... Står det någonting om Japan så läser jag naturligtvis... Nä, jag tycker Japan är toppen, jag kan åka dit hur många gånger som helst! Allt från maten till alla sevärdheter. Både runt Tokyo och runtom kan det erbjudas mycket.

Om man skall gå och äta japanskt i Stockholm, var gör man det bäst?

- Det finns ju några sådana här... gamla ursprungliga restauranger.. Jag tror det var 5 från början. Nu har ju de här Sushi-ställena och de här fast food-ställen ploppa ut lite överallt men det finns några ställen som har varit med länge och är av den lite mer exklusiva karaktären. Liter mer exklusiva restauranger. Man går inte dit särskilt ofta men. Det finns ju Shogun i gamla stan och några andra kända är Edo och Seikoen. Jag vet att Mattias var lite sugen på att få bra tips. Patrik fortsätter:
- De har oftast en väldigt fin miljö, man kanske kan sitta på tatami-mattor istället för stolar. Det är roligt i ungefär 5 minuters tills man får kramp i benen, skrattar Patrik! Han fortsätter: Man kan hyra små bås med rispappersväggar runt omkring. Det kan jag rekommendera!

Du är ju riktigt internationell kan man säga eller kanske snarare Elias?

- Ja, skrattar Patrik. Han är en salig blandning. Han är halvfinne, kvartsvensk och kvartsjapan! Ja, vi får se vad det blir!

När du äter japanskt, är det sushi mest då?

- Nja... Jag är nog mest förtjust i kötträtterna som det japanska köket har att erbjuda. Det finns en kötträtt som heter Yakiniku, det är min personliga favorit så när vi är på besök hos farsan och morsan så frågar alltid mamma vad vi skall äta. Och då är det konstant samma svar, att jag hoppas vi kan äta Yakiniku!

Och det tror du att jag skall kunna stava till?

- Patrik skrattar!

Efter ett kort ögonblick så är stavningsproblemet löst och vi fortsatte intervjun.

Och vad dricker du till det?


- Ja...

Jag tänkte att vi skulle komma till det här med coca-cola, skrattar Niclas!

- Ja... Jo, i 9 fall av 10 så drar jag in läsk där. En cola-light, skulle jag nog föreslagit till det. Patrik skrattar. Men är jag i Japan så hade jag nog kört med en japansk öl!

Men det här med coca cola-drickandet, är du lite av en missbrukare?

- Ja, det är nog gränsfall faktiskt. Jag dricker nog lite för mycket läsk än vad som är hälsosamt. Men det är ju så gott, skrattar Patrik. Det är så svårt att sluta!

Jag var ju själv beroende av Coca-cola men det var ganska länge sedan.

- Fast för mig är det egentligen inte bara Coca-cola utan jag gillar den här läskande, syrliga smaken! Har jag varit ute och tärna liksom och kommer hem så är jag väldigt törstig. Just det här att det är kolsyra och lite söt smak, det släcker törsten jättebra, tycker jag! Egentligen så funkar vilken läsk som helst men jag misstänker att det är cola-light som går mest. Jo... jag vet, Staffans fru har predikat för mig! Patrik och Niclas skrattar! Vilken syndare jag är, säger Patrik!

Just ja, du nämnde lite om den svenska klassikern! Jag hann inte fråga något om den, kan du inte berätta lite mer om hur det gick och så?

- Nä, jag fick väl en knäpp där och köpte först skidutrustning och åkte det här Öppet Spår då!

Japan på skidor, hur funkade det?

- Det var lite Bambi på hal is, alltså! Jag levde nog mycket på mitt flås där för jag hade ju ingen teknik alls! Jag hoppades på att det skulle vara hur mycket backar som helst för där gick jag bra! Men där det var platt, där jag var jag värdelös!

Då blev det samma fart?

- Sen blev det ju Vätternrundan och då blev jag ju tvungen att köpa en hoj...

Stopp, stopp! Hur gick det med tiden i Öppet Spår?

- Jag hade ju hoppats att du skulle hoppa över den biten! Jag minns inte riktigt men tror så här på rak arm att det var ungefär 6.30 jag åkte på.

Men det är ju jättebra!

- Ja... jo, jag hade ju 4 träningspass så jag får väl vara nöjd. Jag tyckte det var jättekul, det var ett fantastiskt arrangemang. Organisationen där är ju grym, det märks ju att det här är deras grej, liksom! Det var fantastiskt!

Sen var det VR?

- Ja, skrattar Patrik. Då köpte jag ju en hoj och den har jag ju haft nytta av då jag varit skadad för då har jag ju kunnat använda den som alternativ. Och Vätternrundan tyckte jag bara var lång, seg och jobbig. Men så regnade det stora delar så jag frös ju som en hund

Vilket år var det här, när gjorde du klassikern?

- 2003 var det...

Men så mycket regnade det väl int... Jo, på natten ja!

- Jag började ju 8 på kvällen. Jag var en av de absolut första som åkte ut.

Jag kan berätta att jag låg i tält då och försökte sova och hade ångest för det spöregnade så jag förstår att du hade det jobbigt!

- Det var ju dels den kombinationen att det var regnigt och blåsigt. Men i och med att jag startade så tidigt så fanns det ju inga. Jag tror jag cyklade 11 mil helt solo. Det gick många krafter åt skogen då, kan man säga!

Och vad fick du för tid då?

- Ah, mitt chip funkade förstås inte fick jag höra när jag kom i mål men... Jag minns f-n inte! Jag hade ju hoppats på att gå under 10 h men jag missade ju det med ... säg 40-50 minuter, kanske. Jag kommer faktiskt inte ihåg.

Men det är ju jättebra iaf! Med tanke på vädret och allt!

- Jag tappade sub10 när jag fick ligga i mörkret och köra helt själv. Det var det jag tyckte var väldigt tråkigt, det var inte den här publikfesten jag hade trott att det skulle vara. Jag kom i mål tidigt på morgonkvisten, jättetidigt. Det var knappt en kotte där när man kom fram. Det var lite deprimerande, skrattar Patrik!

Nä, det brukar ju inte vara så mycket folk ute när man startar så tidigt!

- Skulle man göra om det där så skulle man ju starta senare på natten, säg 3-4 någonting. Då har ju solen gått upp, man har hunnit sova lite och så finns det ju lite mera folk ute på banan.

Ja, då kan man ju ligga på rulle!

- Ja, det kom ju några stycken nu men antingen var de sämre än mig eller så var de mycket bättre. Det var mycket få som man var likvärdig med.

Nä, skall man åka i många klungor så skall man dra iväg halv 3, 3! Eller till och med lite senare.

- Det begrep jag nog också. Att cykla genom hela natten, det var öken, skrattar Patrik.

Och så var det Vansbrosimningen och då höll jag på att frysa ihjäl! Jag har aldrig upplevt en sådan kyla i själen! Jag fick sitta i ett Röda kors-tält med en stor fläkt! Patrik skrattar gott! Men jag kom i mål iaf, på vad var det? En timme ungefär, tror jag. Jag kommer mest ihåg att jag frös.

Och springa det kunde du ju, så det var väl inga problem?

- Ja, så var det ju Lidingöloppet, det förstod jag ju. Det var ju det jag tyckte var roligast.

Var det ditt första Lidingölopp?

- Då sprang jag på 2.05.

Nu 2003?

- Nä, det var mitt andra. Jag sprang på 1.57, 2003. Året innan sprang jag på 2.05 men jag stukade foten efter 15 kilometer. Jag sprang i mål med den här foten så jag var blodsprängd upp till knät. Jag fick åka till sjukhuset för att röntga den, jag fick åka med en taxibil från målgången, skrattar Patrik. Hur jag kom i mål, det vet jag inte. Det är nog det dummaste jag har gjort! Jag stukade den kraftigt alltså och på något sätt så släpade jag mig i mål i 15 kilometer! Det är det absolut dummaste jag har gjort i hela mitt liv!

Till Ann frågade jag ju om det var något som inte de i klubben inte så visste så mycket om. Vi har ju hört lite om ditt japanska intresse och den svenska klassikern, finns det något mer?

- Ja, vad kan det vara då...

Men bollsporter har alltid funnits med

- Ja, fotbollen är ju den sporten jag har gillat allra mest.

Har du provat på några andra sporter lite mer ingående?

- Nä, under hela min barndom och uppväxt fram till att jag började på KTH så var det fotboll. Det körde jag rätt hårt. Det var det jag tyckte var roligt.
På något sätt så föreställde jag mig hela den här friidrottsprylen... För tanken slog mig att man kanske skulle ta och springa lite men när man var så där ung, liksom. Eller ung och ung, då man gick i 4,5 6:an och kanske skulle börja någonstans. Tanken då att ställa sig och plåga sig och springa en massa långdistanslopp var inte så lockande. Jag såg det bara som en solo-grej! Och det här med laganda, det förstod jag inte att en friidrottsklubb kunde erbjuda! Ända fram tills jag började i FK Studenterna så hade jag samma uppfattning att springa var ju en enmansgrej! Jag inbillade mig att jag var en ensamvarg och trodde inte att jag behövde tillhöra en klubb!

Det är lite intressant det där! Jag har själv spelat fotboll och lite lagsporter. På något sätt kan man bli lite mätt på det, kan det stämma?

- Ja, fast samtidigt när man är så där ung. Jag hade ju alla mina polare, det var ju liksom fotbollslaget. Det var där man höll till. Så om man själv skulle brutit sig ut från det där och börjat träna i en friidrottsklubb, det var ju liksom precis som att säga adjö till sina polare! Så när jag började i Studenterna så var det här med lagkänslan någonting fantastiskt som jag inte alls hade räknat med! Och Studenterna är ju en unik klubb på det sättet, vi har ju en sådan fruktansvärd bra klubbanda och sammanhållning. Jag tror det är ytterst få klubbar i landet som kan erbjuda det här! Det har vi våran mångfald och bredd i klubben att tacka för!

Ja, för det är många, jag skall inte kalla oss för medelålders men... De flesta är ju inte jätteunga då kan det ju vara en chans att få den här lagkänslan.

- Ja! Vi har ju ingen ungdomssektion. Där får vi kanske skylla oss lite själva då. Jag vet ju att andra klubbar som har en ungdomssektion, någon gång övergår ju juniorerna till att bli seniorer. Det är ju naturligt då att de fortsätter, kanske. Det här har ju vi inte på samma sätt och då får vi ju in... Ja, du förstår. Såna som inte är jätteunga då. Men det här fylls ju på. Titta exempelvis på Lovisa, Frida och Sussie!

Ja, verkligen!

- Det tar sig. Sakta men säkert så kommer det. Det gäller bara att synas och göra lite reklam. Till slut så får det en form utav genomslag.

Nu tänkte jag fråga dig vilket ditt bästa löparminne är?

Patrik är lite tyst och tänker så jag fortsätter: Som verkligen gav dig en kick... Kan det vara första maran?


- Alltså, när jag tänker på mina maror... det är mina absolut sämsta... Jag kan ju säga att när jag sprang här 2004. Det var mitt absolut sämsta lopp jag någonsin gjort, tror jag! Eh, jag var jättetrött, jag tyckte det var skitjobbigt! Det var 30 kilometer defensiv löpning och sen blev man bara tvärtrött!

Nu pratar vi alltså 2.40?

- Ja, precis!

Alltså, det är ju helt sjukt! Träna hårt i endast 6 månader och sen springa på 2.40!

- Det är mera känslan. När jag tänker tillbaks på loppet. Det var bara pest och pina. Det var inte kul så tyvärr fick jag en sådan här negativ... Det blev för jobbigt! Nu har jag mer eller mindre lagt ned de tankarna. En mara skall jag helt enkelt inte springa på ett par år. När jag är lite äldre och lite segare. Mera uthållig och har byggt upp mig ordentligt då kanske jag får för mig att springa en mara igen och då kommer jag sikta på en tid under 2:25. Men de som jag hittills sprungit har gett mig en negativ känsla! Just nu är ju målet att köra upp till 10 km och bli riktigt snabb där då och sen kanske köra halvmaraton, Lidingöloppet och kanske en mara liksom. Men halvmaraton och Lidingöloppet är ingenting jag primärt satsar på. Men vi får se.

Men vilket lopp har gett mest kick då?

- Det är en jättebra fråga! Patrik tänker lite.

Kan det vara någon stor seger?

- Nej, egentligen inte...

Kanske någon stafett?

- Jag måste ju säga att när jag år 2004 efter ungefär ett halvårs träning blev 7:a på Midnattsloppet och gå upp på den här scenen tillsammans med Erik Sjöqvist och co. Nu var ju motståndet betydligt beskedligare än det här året men det var en helt overklig känsla att få gå upp där! Det kan ju tillkännages att jag gick fram till Erik Sjöqvist samma år, när vi sprang två Sjöar Runt, och bad om en autograf på ett A4! Nu fick jag gå upp på samma scen, det var en ganska lustig känsla, skrattar Patrik! Trosa 2006 var också en härlig upplevelse! Jag blev aldrig trött under loppet utan det bara flöt på liksom! Det var en sådan härlig stämning och atmosfär, där är ju Trosa unikt på det loppet!

Ja, det gillar ju jag att du säger för jag gillar ju Trosa Stadslopp!

- Det är ju en unik känsla när man springer där! Och publiken lyfter ju en, det skall ju också sägas att det var ju perfekt väder. Alla dem här yttre förhållandena förstärkte ju. Och så var det ju bra motstånd och man hävdade ju sig ganska bra mot dem här riktigt, riktig tunga drakarna, som jag brukar kalla dem, skrattar Patrik!

Alltså, det behöver inte vara en seger! Om man vinner ett lopp så vinner man för att det kanske har varit för dåligt motstånd. Jag kommer hellre längre bak i fältet men får till ett riktig bra lopp men känner att jag har gjort precis allt jag har kunnat! Det ger en mycket bättre känsla efter loppet än att vinna ett lopp där man känner, aha, jag kommer att vinna, då blir man oftast lite bekväm på slutet och tar inte ut sig lika hårt. Det där med att vinna är inte så viktigt, tycker jag. Det är själva genomförandet, om man genomför det på ett bra sätt som är viktigt. Att känna att jag hade inte kunnat göra något bättre, att jag utifrån förutsättningar gjorde jag mitt absolut bästa.

Jag förstår... Nu sitter jag och tänker på frågor om du undrar...

- Men någonting som jag inte tror folk vet om mig är att jag är prylgalen, skrattar Patrik!
Jag byter mobiltelefoner var sjätte månad. Alla sådana här Tv, projektor, hemmabioprylar och datorer är jag helt såld på. Jag lägger ut alldeles för mycket pengar på det! Och jag har samlat serietidningar sedan jag typ lärde mig stå!

Jag prenumererar just nu på över 20 stycken amerikanska tidningar...

Oj!

Patrik fortsätter: ... som ett företag importerar. De kommer ju från USA.

Vill du gärna ha första numret av en serie?

- Om jag vill?

Ja!

- Om jag får välja?

Nja, om du skulle vilja ha det första numret av en serie som kommer ut?

- Det är ju vissa titlar som jag följer ganska noga och har läst sedan jag kunde läsa serier, liksom. Jag kan alla tecknare, jag kan alla tuschare, jag kan alla författare. Och det är ju bara att se nu när man har börjat filmatisera vissa serier. V for Vendetta, Sin City, X-men och Spider-Man, liksom. Det här har ju jag vuxit upp med. Dem här har ju jag läst sedan jag var 3 år så det är kul att följa dem. Det tror jag inte att folk vet, jag är lite unik på det. Jag tycker att serier är ett fantastiskt medium. Det är ett sätt där man kan både teckna och skriva en berättelse. Det här måste vara i harmoni för annars så blir serien dålig! Och visst jag läser böcker och så där men...

Men vilka är dina favoritserier då?

- Jag gillar ju... Jag gillar ju allt som Frank Miller gör. Det är en tecknare och författare. Han har bland annat tecknat och gjort serien till Sin-City. Annars så gillar jag ju Spider-Man och X-men och sånt där. Det tycker jag är skitkul att läsa, skrattar Patrik! Det är riktig underhållning för mig!

Så om jag berättar att jag växte upp med Bamse och Hulken så är du inte så imponerad?

- Jo, för sjutton! Hulken och Bamse gillar jag. Bamse har jag stor respekt för! Det är ju en helsvensk produktion med Rune Andersson. Det var nog det jag började med också. Bamse är ju den här första serien som jag tror många barn möter! Sen blir det ju typ Kalle Anka och sen Hulken! Och kanske sen X-men och Spindelmannen och allt vad de heter! Stålmannen och så vidare... Det är ju därför jag kallar mig för Clark Kent! Jag läste mycket Stålmannen när jag var liten, skrattar Patrik!

Nu har vi fått en förklaring till det!

- Ja, skrattar Patrik igen!

Så om jag berättar att jag har första numret av Gustaf, som kom ut i Sverige, och första numret av Serieparaden! Då blir du lite impad?

- Ja... Fast jag tror jag har dem bägge 2 djupt nere i källaren!

Niclas skrattar! Orörda förstås?

- Nja, jag gillar ju mest dem här Marvel och DC-serierna. Marvel är ju dem här som gör bland annat Hulken, Spindelmannen och X-men. DC Comics. Det är dem som gör bland annat Batman och Stålmannen och sånt. Gustaf och dem här är ju inga amerikanska produktioner... om jag minns rätt. Ah, jag är tveksam där. Serieparaden är ju ett hopkok av en massa olika serier ... Men jag har läst dem också! Jag läser det mesta som publiceras i serieväg. Patrik skrattar! Jag tycker det är fantastiskt kul! Jag hade ju blivit mer imponerad om du sagt att du hade haft första... första Superman, eller första Batman. Eller första Donald Duck!

Nja, det är ingen risk...

- Då hade jag nästan behövt åka hem till dig och rensa ditt kassaskrin då Ni ligger och sover!

Varför tror du Staffan valde dig som nästa profil?

- Jag har ingen aning, säger Patrik efter viss tvekan!
- Staffan är ju lite ny i klubben och jag hade ju förmånen att få lära känna honom ordentligt på den här bilresan ned och upp till terräng-SM! Han var ju en astrevlig kille! Den här resan gick ju hur fort som helst! Vi satt ju och babblade hela tiden och hade skitkul! En riktigt trevlig prick, alltså!

Han håller ju på att multisporta mycket! Vad skulle du vilja ge han för råd när han nu börjar gå över mer på löpning? Ja, han kommer ju även i fortsättningen att hålla på med multisport, kan det vara ett läge att ge honom ett råd så att han inte kör för mycket

- Generellt sätt så tror jag att det här med multisport, att han håller på att alternativträna mycket, är väldigt bra! Annars är det ju risk att man ökar väldigt fort och åker på belastningsskador och typ stressfrakturer som jag fick 2005! Det här är ett jättebra sätt att hålla sig fri från sånt! Sen är han ju så himla totaltränad. Han har ju ett fantastiskt psyke och fysik! Han är säkert mycket mer mottaglig än mig. Jag hade ju ingen bas eller grund att stå på. Det jag tror är viktigt för honom, tror jag, är att bibehålla den här... frånvaron av respekt för andra löpare. Att bara... jag känner mig stark, jag kör! Efter ett tag så lär man sig ju vilka löparna är! Oj, här är Kent Claesson, då kör jag för hårt! Då är det bäst att jag släpper, han skall ju vara mycket bättre än mig! Han har inte dem här preferenserna, han är helt.. Patrik skrattar! Han är helt orörd, liksom! Han kan ligga där uppe och dra med Marek och Claesson! Det här ovetandet, alltså. Det tror jag är jättebra! Annars blir man nästan lite låst över sina egna begränsningar. Han kan bli precis hur bra som helst! Han behöver behålla den här ovissheten ett tag till, skrattar Patrik! Förstår du vad jag menar?

Jo, jodå! Du nämnde det här med att det är bra att vara allround. Så du hänger med honom på en forspaddling då?

Patrik skrattar lätt oroligt! - Nja, jag vet inte. Jag har ju spagettiarmar och jag fryser ju bara jag tittar på vatten... Jag skulle nog bara vara i vägen för honom då! Men jag kan hänga med på lite hiking upp på Mount Fuji, i Japan, om han tar sig dit! Lite bergsklättring i Fuji, Fujiyama!

Och Staffan fick sent omsider iväg några frågor till Patrik, som jag tänkte ställa!

Staffan undrar hur du förbereder dig innan tävling? Vad tänker du på, vad tycker du är viktigt att fokusera på?


- Förberedelse inför tävling? En priroterade tävling, då har jag minskat mängden med hänsyn till tävlingen och så tränar jag inte dagen innan. Egentligen så tränar jag aldrig dagen innan en tävling!

Istället laddar jag väldigt mycket mentalt. Alltså förbereder mig mentalt inför loppet. Går igenom hur jag vill genomföra loppet. Själva uppladdningen är nästan jobbigare än att springa själva tävlingen.

Det är en ganska kul grej, Vissa vill hålla på och skämta innan tävlingen men jag sluter mig helt. Innan tävlingen är jag helt.. Då har jag svårt att dra på smilbanden, då vill jag bara springa av skiten!
Och dagen innan ser jag till att äta välbeprövade pasta-recept, så att inte magen blir orolig!

Vidare så undrar Staffan vad dina långsiktiga mål med löpningen är?

- Några år till så fokuserar jag på distanser från 3000 upp till 10 000 meter. Sen när jag har tappat lite av explosiviteten så tänkte jag gå över på de lite längre distanserna.

Och slutligen så undrar Patrik: Hur fungerar din satsning med familjelivet, har du några bra tips och knep!?

Patrik skrattar!
1. Skaffa en förstående fru! 2. Se till att barnen och familjen gillar löpning. Jag tror det blir lättare då, skrattar Patrik. Det är en jättebra fråga! Man vrider och vänder på varenda minut för att få det att gå ihop

Och innan vi glömmer bort det! Vem vill du se som nästa månads profil?

- Valet är ju självklart, det finns bara en! In the end, there can only be one! Ah, men va f-n! Vi har ju... Han är ju f-n världsmästare, EM-mästare, snart är han väl olympia-mästare! Han har ju alla medaljer runt halsen och han slår ju pers hela tiden. Ju äldre han blir desto bättre blir han! Det är klart man vill läsa mer om Ztormen!

Chefen!

- Absolut! Det ryktas om att han har sprungit en herrans massa maror, kan det stämma? Du får ställa honom mot väggen, jag tror det. Du får ställa honom mot väggen, hårt! Patrik skrattar!

Ja, men det tror jag stämmer och han var ruskigt bra också!

- En kanonkille också! Han är alltid positiv, vad man än frågor honom om. Allt är toppen och han har så himla skön inställning till allt! Han är ett föredöme alltså och han biter i och tränar på! Han har sin vison och det funkar! Jag är jäkligt imponerad av honom, alltså!

Sen så tycker jag att det är så himla imponerade... Jag har ju styrketränat ganska mycket förut och så tittar man på hans kropp! Den är ruggig!

- Ja... Han är, precis som Staffan, en så himla trevlig kille. Jag unnar honom allt gott! Det är alltid kul att träffa honom, det är härligt!

Ja, det är en härlig kille!

- Ja, jag ser redan nu fram emot nästa månads... Patrik börjar skratta! Det skall bli jättespännande att få höra om hans maror. Han har visst sprungit 16 stycken maror och det är ju rätt intressant med tanke på hans sprintersatsning. Jag vill gärna få höra om hans lite längre lopp! Hur han både har kunnat sprungit längre lopp och satsat på sprint!

Sen öste Patrik beröm över skribentkommittén och vi fick gärna ta det "on record" så vi kör en liten kompromiss och vi, Mattias och jag, blir förstås jätteglada över berömmet! Han säger att det är mycket uppskattat och att han kommer på sig själv att läsa referaten om och om igen.

- Nä, det skall Ni ha stort cred för! Det är en lysande idé, alltså!

Och klubben har ju så många att erbjuda! Man behöver ju inte springa milen på 31-32 minuter utan det är ju de här som gör ett jättelopp och sänker sig från 48 till 43 minuter. Det är precis lika intressant och alla har ju sina unika... knäppheter och egenskaper som man vill läsa och skratta åt! Det är jättekul, alltså!

Tror du att folk kommer att skratta åt dig?

- Ja, jag är lite rädd för det! Patrik låter lite orolig!

Nä, det tror jag inte! Folk kommer att tycka att det här är jättekul och intressant!

- Jag är en knäppgök, skrattar Patrik!

Sen tyckte jag att jag hade ganska mycket information, och det stämde ju verkligen! Jag konstaterade att jag hade knappa 50 minuter inspelat och att jag "skulle dö" om det visade sig att inspelningen inte fungerat! Men det gjorde den och jag är fortfarande vid liv!

- Jättekul, Patrik!


- Då får jag önska dig en fortsatt trevlig fredagskväll, Niclas! Jag tycker verkligen att det här är jättekul! Kanske inte att läsa om mig själv men..

Jodå, skrattar Niclas!

- Det är jättekul... Både du och Ulrika, ni bidrar bägge med så mycket till klubben... Ja, det är härligt med Studenterna! Det var ju det jag sa förut, vi är lite unika på det. Vi har en fantastisk sammanhållning!

Jag blir jätteglad att du säger det!

- Ja, du får hälsa hem!

Ja, du får också hälsa och ha det så gott nu!

Patrik pushade sedan undertecknad som haft det lite motigt med träningen på slutet. Han är en så himla positiv och snäll kille. Det vill jag gärna poängtera! Sen tog han upp en liten dröm på slutet också:

- Drömmen är ju att få springa Finnkampen! Då skulle det var kul att se var lojaliteten står här i familjen, skrattar Patrik! Jag vet ju att det är en omöjlighet... Det skulle vara kul att se hur svärföräldrarna skulle resonera, skrattar han!

Vem vet, det går ju så himla bra för dig nu! Får du vara hel och så där. Vem vet?

- Man får vara tacksam så länge man kan kuta, man är ju på något sätt medveten om sina begränsningar!

Med det så avslutar vi intervjun som den här gången blev väldigt lång men rolig och intressant, tycker jag! Jag tror nog aldrig att jag träffat en mer genomsnäll person! Behöver jag säga att jag verkligen unnar honom all framgång han kan få?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Johnny Ekström, fotbollsspelare, kallades ibland Johnny Bråttom eftersom han var väldigt snabb.

Johnnys bästa (?) citat:”Jag kan ingen italienska alls, jag vet inte ens vad spagetti heter på italienska.”

Bekele och Dibaba: Kenenisa Bekele och Tirunesh Dibaba är långdistanslöpningens just nu främsta man och kvinna, bägge från Etiopien, där Bekele har både världsrekordet på både 5000 -och 10 000 meter.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Intervjuade och html:ade gjorde: Niclas Bernhardsson


Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "trettiosju" i siffror *


Tidigare Månadens profil
2012-05-24 - "Ska man dö eller ska man klara sig?"
2011-12-31 - Månadens profil – januari
2011-11-05 - Månadens profil - november 2011
2011-04-03 - Månadens profil - april 2011
2011-03-15 - Månadens profil - mars
2010-11-01 - Månadens profil – november
2010-10-03 - Månadens profil - oktober
2008-12-20 - Månadens profil - december
2008-07-04 - Månadens profil - juli
2007-07-15 - Månadens profil - Juli
2007-04-09 - Månadens Profil - April 2007
2007-02-04 - Månadens Profil - Februari
2006-12-01 - Månadens profil - December
2006-11-08 - Månadens profil - November
2006-09-29 - Månadens profil - oktober 2006
2006-09-01 - Månadens profil - september
2006-08-01 - Månadens profil - augusti
2006-07-01 - Månadens profil - juli
2006-06-01 - Månadens profil - Juni
2006-05-01 - Månadens profil - Maj
2006-04-01 - Månadens profil - april
2006-02-16 - Månadens profil - mars
2006-02-01 - Månadens Profil - februari 2006
2005-12-31 - Månadens profil - januari 2006
2005-12-01 - Månadens Profil - december 2005

Sidor | 1 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta