Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

Månadens profil - November

8/11 - Skribentkommittén - Mattias  


Månadens profil har nu nått fram till den smurf som haft de största SM-framgångarna* de senaste åren! Han föredrar vattengravar före badkar, men är allt annat än gravallvarlig. Möt mannen som besegrade engelsmännen i deras egen lejonkula i den brittiska nationalsporten ölgolf - Judge Fred, alias Fredrik Sohlberg!




Fredriks egna ord: Bospararspelen, Uppsala 2003. Ingemar, Cédric, Peter N och Fredrik + Gammel-Anders var med, den sistnämnde som åskådare/påhejare. Den som inte
persade skulle få bjuda de andra på hamburgare. Det fick till följd att alla studenter persade i tävlingen!



Hur känns det att bli månadens profil?
Väldigt, väldigt kul och hedrande.

Hur kommer det sig att Ztormen är så imponerad av dig?
Tja, det är en bra fråga. Kanske beror det på att han själv vet att det inte är så enkelt att ”klippa häckar/hinder” (som han fått pröva att göra i de mångkamper och seriematcher han ställt upp i).


Det kanske beror på dina prestationer på Studenterna-femkampen?
Hmmm. Nja, i så fall är Ingemar mer imponerande. Jag vill minnas att han har en bättre poängsumma i Student-femkampen än mig. Jag kan bara konstatera att Ingemar på ett föredömligt sätt visat att talang förenat med en stor portion träningsflit kan leda till högklassiga resultat. Det är beundransvärt.

Men du var inte med på årets femkamp. Varför inte?
Nej, tyvärr kunde jag inte vara med i år. Min ”akilleshäl” hälsenan besvärar tyvärr återigen (för fjärde gången sen 2002) och för att undvika ytterligare komplikationer finner jag det klokast att ta det lite lugnt. Nu springer jag ungefär varannan dag. Men nästa år då...

Jag trodde att du var från Karlstad, men så läste jag i din presentation att du kommer från Munkedal. Hur hamnade du i Stockholm?
Jodå, jag har lite saltstänk i ådrorna så mitt hjärta klappar för Bohuslän. Brukar få lite västkustlängtan om vårarna när fiskmåsarna börjar skrika. Min tid i Karlstad (ca 8 år) har också påverkat mig på ett positivt sätt, så pass mycket att jag gärna ser mig som smyg-värmlänning ibland. Till Stockholm kom jag 2001, mycket tack vare att min fru fick jobb här. Vi hade pratat om att ”pröva storstan” någon gång och det föll sig lämpligt då. Nu trivs vi väldigt bra här så om vi blir 08:or för gott eller flyttar västerut eller någon annanstans när jag är klar med studierna återstår att se (kan ju på sätt pch vis säga att jag blev student för tredje gången 2004 då jag började på GIH, första gången var då jag började läsa ekonomi i Karlstad 1992 och andra gången när jag gick med i FK Studenterna 2002…he, he.).

Och hur kommer det sig att du gick med i Studenterna?
Jag mejlade runt till ett flertal föreningar i Stockholmsområdet och frågade om det arrangerades några hinderlopp (hade sprungit ett hinderlopp, Värmlands-DM på Tingvalla IP året innan, dvs 2000, och lyckats vinna, det hade givit mig lite mersmak). De flesta klubbar svarade att de inte arrangerade några hinderlopp. Punkt. Jag minns dock att det var två föreningar som gav ett positivt intryck på mig och svarade jag var välkommen att träna med dem. Dessa två var Väsby och Studenterna. Jag minns inte om jag hade några direkta funderingar på att gå med i någon stockholmsklubb och träna aktivt, jag var fortfarande medlem i IF Göta vid det tillfället. Det som gjorde att jag ändå fick för mig att testa att gå på en träning med Studenterna var Lorenzos svar på min fråga (han hade fått min fråga vidarebefordrad från Ari tror jag) där han på ett inbjudande sätt välkomnade mig att komma till en träning. Väsby valdes också bort pga. avståndet. Ja, på den vägen var det. Från första träningen, en vårdag i maj minns jag att vi var ca 10 pers. Förutom Lorenzo, så var bl.a. Martin the legend, Olle M, Sören, Micke C och Jordi med tror jag. Vi körde intervaller på Klappjaktsstigen. Hörde redan då också talas om ”en viss fransman”, som skadat sig i ett testlopp på 3000m några dagar innan. Denne fransman frisknade dock snart till och visade sig vara näst intill oslagbar. Efter säsongen 2001 bytte jag klubb till Studenterna.

* * * Faktaruta * * *

Namn: Axel Fredrik Sohlberg
Ålder: 34
Bor: Ekhagen (Norra Djurgården, Frescati)
Familj: fru Madde, dotter Hanna 3 ½ år + tillökning i januari
Roll i klubben: Har tidigare varit styrelsemedlem, är tävlingsledare för bantävlingar då och då
Vilopuls: 46
Personliga rekord: Se frågan om ölstafett!


Upvärmningsfrågor:


Karlstad eller Stockholm? Karlstad för värmlänningarnas jordnära och glada mentalitet och ”dä ordner säj-attityd” och Stockholm för dess mångfald och skönhet.
Vattengrav eller badkar? Utan tvekan vattengrav, den ger större simutrymme…dessutom har jag inget badkar.
Ölgolf eller krogrunda? Varför utesluta det ena eller det andra…? Mer om detta senare
Kvalitet eller kvantitet? Solklart kvalitet.
Studenterna-femkamp eller Militär femkamp? Jag skulle mycket gärna pröva militär femkamp igen men Studenternas-femkamp är i en klass för sig såklart.



Du är ju något så ovanligt som en smurf med en genuin friidrottsbakgrund sen ungdomen. Ryktet säger att du var i SM-final i din åldersklass. Berätta mer!
Ja, jag har ju prövat det mesta i idrottsväg och från början var det framförallt fotboll och ishockey jag höll på med. Hade nog en tioårig karriär där med vissa comebacker även på äldre dar. Jag fuskade dock lite med friidrott ”hemma på gården”. Pappa byggde en höjdhoppställning när jag var i 8-årsåldern och mamma åkte och hämtade överblivet skumgummispill från en man som tillverkade båtdynor. Skumgummit stoppade vi sedan i gamla påslakan och fick på så vis en perfekt höjdhoppsmadrass. Det där hade jag mycket glädje av. Sedan arrangerade mina kompisar och jag olika mångkamper hemma på vår gård där grenarna skiftade från 30m häck, stående längd i sandlådan, stavhopp med trästav, diskus med blyklump osv. osv. Jag hittade även på egna mångkampstabeller som vi följde. Oj, lite lätt att bli nostalgisk märker jag.

Och när blev det mer seriöst med tävlingar och så?
Jag började tävla för Dingle IF (sedermera IK Zeus efter en sammanslagning av 3 klubbar i norra Bohuslän) i 12-årsåldern tror jag. Även där handlade om många olika grenar även om det var höjd och längd som jag skördade mina första framgångar i. Mitt första USM gjorde jag i Malmö 1988 på 110m häck. Minns ej placering eller resultat. Sedan blev det några USM, JSM och skol-SM fram tom 1991. Någon SM-final var jag aldrig i men ett av mina roligaste minnen från dessa SM-tävlingar var när jag på Skol-SM 1988 på Stadion sprang 110 m häck under 16 sek första gången. Då sänkte jag mitt pb med över halvsekunden och mamma, morfar och några släktingar från Stockholm var där och hejade på. Placeringsmässigt var annars mitt främsta lopp en semifinalplats på 300m häck i Örebro 1990. Mitt främsta friidrottsminne är nog annars då jag vann Skol-DM i årskurs 5. Resultatet 4,40 minns jag mycket väl. Det var stort att få representera Munkedalsskolan och åka in till Uddevalla och tävla på Rimnersvallen. Kändes ännu mer overkligt att vinna i konkurrens med elever från hela Bohuslän och Dalsland. Jag tror att den känslan för mig då kanske kan motsvara känslan av att vinna OS-guld.

Och nuförtiden brukar du springa SM tillsammans med Mustafa Mohamed och Henrik Skoog. Vilket är det roligaste SM-loppet du sprungit och hur har det gått?
Ja, det hade jag aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle göra. Jag har nämligen aldrig sett mig som en långdistansare. Jag har nog prövat alla officiella friidrottsgrenar utom marathon (10-kamp har jag visserligen inte heller gjort med seniorredskap men väl ett antal ungdomsmångkamper). 3000m hinder tillsammans med 10 000m (en enda start, återigen DM i Värmland och återigen seger, några dagar efter DM-guldet och debuten på hinder) var faktiskt en av de friidrottsgrenar jag sist prövade på. Mitt roligaste SM-lopp är utan tvekan det första, det i Norrtälje 2003. Vill minnas att det var ca 6000 på läktarna, 17-18 startande (vilket är ovanligt många för att vara ett hinderlopp i Sverige). Slog mitt dåvarande pb med ca 6 sekunder och kom på 10:e plats. Efter det har det blivit två SM-starter. Detta har resulterat i två sjundeplatser. Bättre än 2003 alltså, men vid båda dessa tillfällen har tyvärr startfälten varit tunnare och mina tider sämre.


SM 2003. Notera motståndet - Musse och Skoogen!



Men du har spungit ett ännu större lopp än SM också?
Götagalan 2003 får nog betraktas som den ur kvalitetssynpunkt största tävlingen jag varit med i. Fullsatt på läktarna, varav flera gamla kompisar och ett startfält bestående av kenyaner, östeuropéer och löpare från våra nordiska grannländer. Snacka om jag att vara nervös. Å snacka om att bli överrumplad när jag föll som en fura i vattengraven på näst sista varvet…på nåt sätt hann jag aldrig bli chockad utan kastade mig upp ur vattnet och rusade ikapp kön och lyckades tom springa förbi två killar på slutet, varav en kenyan. Pers blev det också med någon sekund faktiskt.



Kalle imponeras av ditt lugn och positiva tänkande, och jämför dig med Mustafa Mohamed i detta avseende. Kalles naturliga frågor är därför: Vad är hönan eller ägget här? Blir man hinderlöpare för att man inte ändå inte ser några hinder, eller tvingas man vara positiv för att överkomma sportens (vatten)gravallvar?
Ha, ha, den var bra. Kul att få credit av Kalle. För att försöka svara på frågan så tror jag att det kan vara lite både och. Det gäller att ha respekt för hinder men samtidigt ska de ses som utmanande och det kan även vara något att tänka på i livet i stort. Jag menar, att i livet gäller det att passera en rad hinder men du stärks varje gång du passerar dem. Generellt sätt försöker jag att vara seriös när jag befattar mig i saker utan att för den sakens skull bli för (grav)allvarlig. Det är viktigt att ha glimten i ögat och ha kul också.

När du springer ett hinderlopp, ser du då fram emot att få klippa hindren eller är de ett nödvändigt ont?
Det är en fördel om man som hinderlöpare är kompis med hindren ha, ha. Jämfört med de flesta andra jag brukar springa mot så skulle jag inte ha någon chans mot dem utan hinder. Med hinder står jag mig bättre i konkurrensen. Hindertekniken är det jag lever på. Brist på god syreupptagning och uthållighet tror jag också kompenseras av en hyfsad löpekonomi. Jag slösar inte så mycket energi när jag springer. Fast visst är det jobbigt med hinder, inget snack om saken, speciellt på slutvarven. Det går ju inte att dra på sig mjölksyra på samma sätt som i ett slätlopp, då är du med all sannolikhet rökt förutsatt att du inte vill hoppa bock över hindren.

Du har haft en del skador på senare år. Sliter hinderlöpning mer än annan löpning eller hade besvären kommit ändå?
Ja, det sliter nog mer än valig slätlöpning men å andra sidan ges det inte så många tillfällen att springa hinder på en säsong. Det är oftast bara DM, SM och någon gala till som man med säkerhet vet kommer att genomföras. Mina skadeproblem beror nog främst på att jag började träna lite hårdare först ”på gamla dagar”. Jag har visserligen alltid tränat mycket men ofta många olika saker. Vad gäller ren löpträning har jag aldrig kommit upp i några extrema mängder, men inför Lidingöloppet 2002 så ökade jag dosen lite väl mycket, efter mina mått mätt, på lite för kort tid. Den ökade mängden och flitiga backträning då gjorde att jag började få problem med hälsenan. Sedan har jag kanske varit lite oförsiktig och trott att jag kunnat träna på hur som helst, precis som när jag var lite yngre och då har problemen återkommit. Jag kan väl säga att jag lärt mig något nytt varje gång jag blivit skadad. Förhoppningsvis blir jag klokare med åren…

Precis som Ztormen så är du lite av en doldis i klubben trots dina framgångar. Längtar du inte efter att gå på fler träningar och springa t.ex. Monzaintervaller? Man kanske kan sätta upp fler bommar där så att det blir bra hinderträning?
Bra idé med bommar…. Visst skulle jag vilja vara med mer på klubbträningarna. Faktum är jag var rätt aktiv på våra gemensamma klubbträningar fram till 2004. Monzaintervaller körde jag faktiskt några gånger vintern 2004 med bl.a. Måns, Patrik och Cédric. Det gjorde mig stark och visst skulle jag må bra av mer sånt. Sedan jag började på GIH samma höst har dock kombinationen studier-jobb-familjeliv-fritid/träning gjort att jag varit tvungen att prioritera lite annorlunda och då har det lämpat sig bäst att förlägga det mesta av träningen till dagtid.

Hur ser en typisk träningsvecka ut?
En vecka under försäsong kan se ut ungefär så här:
Måndag: Distans 6-10km + Hopp i backe (mångstegsstuds, indianhopp, enbenshopp etc.
Tisdag: Distans 9-13km
Onsdag: Terrängintervaller (varierar allt från 400m-2,5km) tröskelfart/Vo2
Torsdag: Kort distans + allmän styrka
Fredag: Korta intervaller 20x200 (34-35sek) med joggvila 200m (ett pass som jag körde vid flertal tillfällen i vintras med Martin the legend)
Lördag: Vila
Söndag: Snabbdistans 10-14 km (ibland långdistans)
Tanken är också att kontinuerligt underhålla med excentrisk vadträning.

Du har inte sprungit någon SGP-tävling sen jag gick med i klubben (maj 2004). Det kan ju inte vara en slump, du vågar alltså inte möta mig på milen?
Är det verkligen så?

Japp, så är det!
Då får vi se till att ändra på det. Vilket SGP-lopp ska vi mötas i?

Jag tror att jag måste träna lite först... Du har ju vunnit flera SGP-tävlingar! Och så har du ju vunnit pokalen två gånger! Men någon gång nästa år.

I bildarkivet!


Första SGP-loppet i smurflinnet: Två sjöar runt 2002


Första SGP-segern: Två sjöar runt 2003


Det går inte snabbare i skägg!


Lidingöloppet 2003. Tar rygg på Johan, numera både smurf och herr Beskow!


Du är inte sugen på att göra långloppscomeback? Ditt Lidingöloppspers på 1.57.27 skulle ju ha räckt till 27:e plats i år!
Jo, det är jag faktiskt. Att inse att mitt pb skulle räcka till en så bra placering är ju också något som stimulerar. Det tror jag fler i klubben kan skriva under på. Det är nåt speciellt med långlopp som fascinerar mig. Vet inte riktigt vad men kanske för att långlopp ofta är förknippade med extrema utmaningar. Även om mycket går att påverka med träning så är nog min kropp mer anpassad för kortare sträckor (egentligen är kanske tom 3000m i längsta laget men det finns ju sällan hindertävlingar på kortare sträckor så…) därför har prioriteringen varit sådan hittills. Vasaloppet är annars också en favorit. Det känns som att medverka i den svenska (kultur)historien på nåt sätt då jag åker i fäders spår. Sex lopp har det blivit hittills.


Sjätte och snabbaste Lidingöloppet (2003). Tiden 1.57:27 imponerar!



Vilket SGP-lopp är du mest nöjd med?
Nämnda LL ligger bra till. Jag minns att jag kände mig oerhört lätt och spänstig i benen dagen före loppet, en sådan där go känsla som kanske bara uppstår någon gång per år. På startdagen och från första början kändes det också oerhört bra. Studsig i benen som Carolina Klüft skulle sagt. I det loppet persade jag sedan med 10 minuter.

Och vilket SGP-lopp är roligast rent allmänt?
Jag får nog säga Lidingöloppet där också. Sträckan, terrängen, utmaningen. Tro det eller ej men jag har faktiskt kutat loppet sex år i rad.

Roligare än en viss ölgolf? Berätta mer!
Det där är ju egentligen tabubelagt… Nåja, jag kan väl bjuda på det. Jag pluggade nämligen ett år i Hull i nordöstra England. Då var jag med och spelade i skolans fotbollslag. Jag har otroligt roliga minnen från det året (det var dessutom där jag lärde känna Madde förresten). Det var ständigt galna upptåg med fotbollslaget och vid ett tillfälle anordnades en s.k. pubgolf. Det innebar kort och gott en golfrond där hålen bestod av, ja just det, pubar. Vi skulle gå en halv golfrond, dvs nio pubar och vid varje pub beställdes det in varsin pint. Tävlingen gick helt sonika ut på att dricka ölen i så få klunkar som möjligt. Alltså, drack du halva ölen och vilade och sedan drack resten så räknades det som två slag. Svepte du hela ölen så var det hole-in-one. Lägst score efter nio hål vann. Funderade länge på vilken taktik jag skulle ha och tänkte gå ut försiktigt för att orka alla hålen... Fast det blev inte riktigt så. Då några började svepa sina öl redan på första puben hängde jag med av bara farten. Efter tredje, fjärde ölen var det segt men jag höll snittscoren ett fortfarande. Nu började en del få ta det lugnare och höja sina scorer men för mig var det som att proppen drogs ur och sen gick det bara lättare och lättare att svepa. Märklig känsla… Vi var runt trettio grabbar som var med i tävlingen och i slutändan var det fyra stycken (jag minns att några t o m drack Guinness på varje pub men jag höll mig till mer lättsvepta bitter) som hade klarat hole-in-one på alla hålen… Som ensam svensk var jag ju stolt att tillhöra tätkvartetten och att ha lycktas bräcka så många engelsmän i deras egen gren i deras egen lejonkula om man säger så…

Ja, nu förstår jag varför Ztormen var så imponerad! Men ni var ju fyra kvar?

Sedan var tanken att en vinnare skulle koras på skolans egna pub där vi som återstod skulle tävla i vem som drack en pint snabbast. Av någon outgrundlig anledning blev det ingen utslagning. Det var inte så lätt att hålla ett gäng på trettio grabbar med farligt höga promillehalter tillsammans efter nio pubar. Någon domare, vem det nu var som var i stånd att döma, gick såklart inte heller att uppbringa. Därav blev följden att någon officiell vinnare aldrig korades och det gjorde nog inte så mycket då inte många av oss kom ihåg vad tävlingen från början gick ut på…Jag minns dock att Madde (som numera alltså är min fru) hävdar att jag såg ganska opåverkad ut då vi träffades på skolpuben efter denna pubgolf. Undrar om det säger mest om hennes eller mitt tillstånd… Sedan tror jag att jag hann med ytterligare tre snakebites (snakebit = hälften öl, hälften cider) innan jag glad i hågen vände hemåt vid 11-tiden på kvällen. Ja, detta är ett rekord (12 x 0,57 l) som inte är så beundransvärt, och ett rekord jag tack och lov aldrig varit i närheten av varken förr eller senare.



Gammel-Anders tror att du är klubbens bästa golfspelare. Kan det stämma? Hur
stort är ditt golfintresse och vad har du i handikapp?

Måste bara säga att Gammel-Anders är beundransvärd. Hoppas jag kan hålla igång och springa som han när jag passerat 50. Golf sa du? Jag vet inte om jag är bäst. Det finns nog de som är bättre. Spelar inte du själv golf?

Nej, då hade jag naturligtvis inte frågat dig om du är bäst!
Hmmm, hcp 11 har jag haft men nu har jag inte spelat på över två år. Tyvärr har jag varit för tävlingsinriktad på golfbanan tidigare och jag har trott att jag kunnat bli bra utan att träna så värst mycket. Faktum är att jag är ganska lugn som person men på golfbanan har jag tyvärr visat på pinsamt dåligt temperament och uppförande vid flertal tillfällen. Nåväl, jag ska nog spela lite mer igen om ett par år. Golf är en jättekul social grej. Sen vill jag gärna bli singelhandicappare nån gång.

Så klubben kanske borde ha ett KM i golf också?
Ja, varför inte?

På chatten har det talats om ett KM på 3000m hinder. Hur ser du på konkurrensen från Patrik och Cédric? Har de
någon chans eller kommer de likt Baumgartl (Gärderuds östtyske konkurrent i OS
1976) stupa på sista hindret?

Patrik och Cédric slår mig med hästlängder på alla sträckor utan hinder, den saken är klar. Fast hinderlöpning är nåt helt annat än slätlöpning. Cédric har ju bevisligen prövat hinder en gång så han vet hur det känns. Jag tror dock att både Patrik och han skulle kunna prestera bra på hinder om de bestämde sig för att satsa och då kanske jag skulle få abdikera från hindertronen. Jag tror dock de vill utveckla sina respektive talanger på andra sträckor i första hand.

På tal om konstiga tävlingar. Du har tydligen tävlat i Militär femkamp en gång, hur kom du på det och hur gick det?
Jo, det var då jag låg i lumpen 1991. Vi var några stycken från I16 som åkte till Södertälje och var med på Armémästerskapen. Jag minns inga resultat men jag kommer i håg att jag sköt som en kratta men var en hejare på handgranatskastning. Som sagt, det vore roligt att pröva igen. Jag tror för övrigt att den militära hinderbanan är utmärkt som ett alternativt träningsinslag för konditionsidrottare.

Du är kanske den i klubben med flest smeknamn! Jag kallar dig Hinderräven (snodde del två av Ztormen) och Ztormen kallar dig Silverräven. De namnen kan man ju förstå var de kommer ifrån. Men Judge Fred, var kommer det från?
Ja, det får jag väl se som smickrande. Faktum är att jag inte är så mycket silverräv just nu, var hos frissan för några veckor sedan… Judge Fred har jag fått för mig vara Rolles eller Lorenzos påfund. Det kommer sig inte från att jag varit jurist eller fotbollsdomare i mitt tidigare liv utan jag tror det beror på att jag gick en förbundsdomarkurs i friidrott 2002.

Några röster om Fredrik:


Ingemar Ztorm:

Alltid en lika peppande och positiv kille! Man ger verkligen sitt yttersta på tävlingar både när Fredrik är närvarande eller när man får ett peppnings-SMS innan. Han har även koll efter loppet med en analys av resultatet. Tyvärr har Sohl haft efterhängsna skadebekymmer de senaste åren, men han har ändå presterat otroliga resultat med respektingivande placeringar på SM. Tänk vilka framsteg det kommer att bli om Fred får ha en längre skadefri period! Fredrik är verkligen en kille helt enligt vår Smurfpolicy. Student-smurfen är Glad, målinriktad, omtänksam, stöttande och galen. Jag är även imponerad av Fred's ölgolf i England!

Karl Werner:

Fredrik verkar alltid vara så lugn och avstressad. Trots familj, studier och jobb verkar det aldrig vara riktigt bråttom (utom på banan då, och i samband med stafetter). Jag vet dessutom ingen som tar skador och andra små motgångar i löparlivet med sådant upphöjt lugn och positivt tänkande. Detta avslappnade sätt tycker jag påminner om det intryck Musse M ger i intervjuer. Som statistiker tycker jag mig se en signifikant korrelation mellan ovan nämnda egenskaper (och möjligen ursprunget på rikets framsida).


Så det har alltså ingenting att göra med filmen eller serien Judge Dredd, eller artisten Judge Dread?
Det har jag inte tänkt på. Kanske har jag missuppfattat det hela? Kanske är jag Jugde Fredd eller Judge Fread…


Judge Dredd eller Judge Fred?



Har du några fler smeknamn som vi inte vet om?
Mina kompisar ”hemifrån” kallar mig oftast Fredda och Jon Kiely kallar mig Frempa ibland, fast det är han rätt ensam om. En del säger bara Sohlberg. En av funktionärerna vid Skol-DM som jag berättade om kallade mig Pelle Skutt. Det var ju en engångshändelse och roligt och smickrande just då men inget jag skulle jubla över att bli kallad idag kanske…

Berätta en hemlighet om dig som inte så många i klubben vet om!
Måste fundera lite… Tja, nu vet jag. En trilogi i kyla för att testa de blivande familjeförhållandena, hur låter det?

Det låter kanonkul!
1) För det första, 1996 vandrade Madde och jag i Nepal, Annapurna circuit och passerade bl.a. ett bergspass på över 5400möh. Klarade vi att stå ut med varandra under dessa förhållanden skulle vi kanske klara mer. 2) Sen, för testa om min blivande fru skulle vara något att satsa på så måste hon ju också vara med på lite tävlingar som jag gillar. Vi kom därför överens om att vi skulle åka Vasaloppet 1999 och förlova oss vid mållinjen. Madde är ju i alla fall norrlänning så hon har ju stått på skidor förut. När dagen kom var föret århundradets sämsta och själv hade jag blivit ruskigt snorig och febrig. Någon start för mig blev det därför aldrig men Madde startade, helt ovetande om vad 9 mil i obefintliga spår innebar. Morgontidningarna (Bohusläningen och Västerbottenskuriren) hade redan förlovningsannonserna färdiga så allt hängde nu på Madde… Hade innan hennes ankomst konspirerat med speakern i Mora om att uppmärksamma det hela när Madde kom fram till målet i Mora. Å visst, till sist, efter mörkrets inbrott och rekordhögt antal brytande så kom Madde in i Moraparken. Speakern höll sitt löfte och basunerade ut Maddes ankomst och att vi skulle förlova oss. Det jag inte hade meddelat var speakerns kommentar ”å nästa år hoppas vi få se även Fredrik på startlinjen”. Grrrr. Fast förlovade blev vi och året därefter fullföljde vi loppet båda två… 3) Tredje delen i denna kyliga triologi, ”belöningen”, kom i och med Maddes morgongåva, som bestod i en hemlig resa till Svalbard. Några dagar efter vårt bröllop 2002 begav vi oss till de verkligt nordliga breddgraderna. Ganska precis nio månader senare föddes vår dotter Hanna…


Pappas ögonsten! Får Hanna en lillasyster eller lillebror?



Slutligen, vem vill du se som nästa månads profil och varför?
Oj, det finns många som jag skulle vilja veta mer om. Jag tycker dock det är dags för en tjej nu. Varför inte vår landslagsstjärna Lovisa? Det vore intressant att höra hur hon ser på sin fortsatta löparkarriär. Jag tror säkert vi får se mer av henne i landslagssammanhang vad det lider, ifall hon har den ambitionen.

Tack för intervjun! Hoppas vinterträningen går bra!
Tack själv Mattias. Det var kul. Jo tack, jag tränar på så gott det går och hoppas vara helt skadefri igen vid årsskiftet. För 2007 kommer jag inte att sätta upp för höga mål. Vår extra familjemedlem kommer säkert kräva sitt och sedan kommer jag att börja söka jobb i och med att jag är färdig med GIH-studierna i juni. Fast efter det får vi se. Jag kommer inte ligga på latsidan vad gäller träningen i alla fall. Träning i allmänhet och löpträning i synnerhet ger mig energi!

Det låter som du kommer att ha en händelserik tid framför dig! Vi ser fram emot att höra hur det går!


Intervjuat och sammanställt av Mattias Gärdsback

*Fredrik är klubbens framgångsrikaste deltagare i friidrott-SM de senaste åren med placeringarna 10-7-ej med-7. Måns Höioms femteplats i SM i marathon, Stockholm marathon 2005, är klubbens bästa SM-placering under senare år.


Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "tjugoett" i siffror *


Tidigare Månadens profil
2012-05-24 - "Ska man dö eller ska man klara sig?"
2011-12-31 - Månadens profil – januari
2011-11-05 - Månadens profil - november 2011
2011-04-03 - Månadens profil - april 2011
2011-03-15 - Månadens profil - mars
2010-11-01 - Månadens profil – november
2010-10-03 - Månadens profil - oktober
2008-12-20 - Månadens profil - december
2008-07-04 - Månadens profil - juli
2007-07-15 - Månadens profil - Juli
2007-04-09 - Månadens Profil - April 2007
2007-02-04 - Månadens Profil - Februari
2006-12-01 - Månadens profil - December
2006-11-08 - Månadens profil - November
2006-09-29 - Månadens profil - oktober 2006
2006-09-01 - Månadens profil - september
2006-08-01 - Månadens profil - augusti
2006-07-01 - Månadens profil - juli
2006-06-01 - Månadens profil - Juni
2006-05-01 - Månadens profil - Maj
2006-04-01 - Månadens profil - april
2006-02-16 - Månadens profil - mars
2006-02-01 - Månadens Profil - februari 2006
2005-12-31 - Månadens profil - januari 2006
2005-12-01 - Månadens Profil - december 2005

Sidor | 1 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta