Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

Månadens profil - Juli

15/7 - Skribentkommittén - Niclas_B  


En tuff kustjägare som dock lätt fås på fall av en söt liten flicka. Läs och imponeras utav Måns Höiom!

Titta! Jag kan visst se ledsen ut!




Som en, troligtvis, sista insats för klubben så kommer här en alldeles försenad intervju. Ber om ursäkt för förseningen. Men nog om det för här har vi honom. Tuffingen och mjukisen, i en och samma person: Måns Höiom!

Hej Måns! Hur står det till med dig?


- Det står förträffligt till med mej! :-) !

Det låter bra! Hur ser en normal dag ut för pappa Måns?

- Den består i en lagom mix av arbete, träning och umgänge med familj. Oftast består umgänget med familj av att hitta lämpliga tider för träning, vem av oss (Veronica & jag) som tränar först och om eller när vi äter tillsammans. Det är ju inte helt lätt att få in två träningspass och middag samt umgänge på några få timmar mellan 17 och 21, som alla familjer känner till.

Vad har du för mål framöver?

- Mina kortsiktiga mål är att hitta en balans mellan träning och arbete. På sikt skall jag gå under 2:20 på maran. Just idag känns det inte aktuellt inom detta året. Men eftersom jag byter jobb efter semestern så känner jag att mer tid kommer kunna fokuseras på löpning

Kan du inte berätta lite om innan du började med löpning? Vad gjorde du då och hur kom det sig att du började att springa?

- Jag började träna i april 2002, efter att jag insett att ett stillasittande it-arbete inte alls förbrukade lika mycket energi som yrkesofficersrollen gjorde. När vågen visade 84 kilo tyckte jag det var nog. Jag var alltså yrkesofficer på Amfibiebataljon i Vaxholm, tidigare Kustjägarskolan fram till -99. Så jag fick utlopp för energin genom att jaga beväringar. Inom It-branchen jagas det mindre, och representeras mer. När sedan brorsan skulle avsluta sin säsong med en mara i Singapore i december och undrade om jag ville följa med tyckte jag det var synnerligen passande! Jag hade ju tränat sedan april och det skulle säkert gå bra.
Vacklade in på 3:13 tror jag att det var, skämdes som en gris och bönade och bad brorsan om ett träningsupplägg så jag skulle slippa skämmas framöver.

Ja, din bror har ju varit en stark inspirationskälla, det har jag förstått. Känner du ibland att du har prestationskrav och har dessa i så fall minskat sen du fick Alice?

- Jag har egentligen inga prestationskrav gentemot Runar, jag har bara en oerhörd drivkraft att slå hans 2:18! :-) Alice har inte minskat min ambition eller drivkraft, snarare tvärtom. Det är för att möjliggöra för ett långt och aktivt liv tillsammans med Alice och Veronica som jag tränar.
Prestationerna har inte motsvarat träningen sedan Alice kom, eftersom jag presterar bäst under väldigt mycket träning, och hinner jag inte träna 20 mil eller mer per vecka så presterar jag inte på topp. Kanske låter Veronica och Alice mej träna 20 - 25 timmar per vecka så jag får bocka av målet på 2:18, eller så gör de inte det. Gör de inte det så får de leva med en bitter familjefar. :-) (Inte alls en passning till Veronica)

Ja sen så träffade du Veronica och det blev en lite söt bebis! Har det fått dig att ändra träningsupplägg?

- Nej, jag kör samma träningsupplägg som tidigare, men numer så kör jag väldigt få morgonpass, beroende på tidsbrist för sömn och vila. De kommer förhoppninsvis komma igång igen när jag bytt jobb

Ja, du skulle ju byta jobb. Och då undrar man ju till vad?

- Jag kommer vara presales för en produktfamilj jag känner ganska väl redan. Så jag kommer, troligtvis få mer tid över för träning än vad jag tidigare haft...

Och kustjägare är du alltså, det betyder ju att du alltså var rätt bra grundtränad, iaf relativt sätt. Tror du att det har hjälpt dig och på vilket sätt då?

- Bra grundtränad har jag nog varit, men jag tror den största hjälpen jag har från den tiden är pannbensträning.

Vi kanske gjorde morgonfys tillsammans, förresten! Jag var maskin- samt däcksman, inom amfibiebataljonen, på minytläggare men under gröntjänsten huserade vi ihop med ett kustjägargäng. Det var hösten ´91.

- Jag tror inte det. Hösten -91 läste jag på Officershögskolan och var på slutövningarna under hösten. Och du hade kommit ihåg mej i så fall. Jag var en dj-el på armhävningar på knogarna! :-)


Vi hade en tok som föll raklång ned från stående till betonggolvet och började köra direkt. Han fick inte bli kustjägare… Är Runar fortfarande med och planerar din träning?


- Jodå, han är en evig källa till inspiration, och han har tränat på många olika sätt och vet vad det innebär att tvivla repektive lita på ett upplägg. Så ibland rekommenderar han förändringar men ibland rekommenderar han att fortsätta enligt plan. Det är väldigt skönt att ha den erfarenheten att luta sig på när det går tungt, men också när det går lätt så behöver man någon som förklarar eller bara kommer med hejarop.

Hur mycket kan vanliga motionärer anamma av ditt upplägg?

- Jag tror att alla kan anamma det upplägget jag kör efter. Det är egentligen väldigt enkelt och lätt att följa samt enkelt att jämföra med tidigare perioder. I antal pass per tidsperiod fördelar jag passen enligt följande:

50% D/LD
30% Intervall
10% SD
10% LSD

Hur noggrant följer du upp hur träningen går?

-Just nu sparar jag bara pulsfilerna men normalt har jag en excelsnurra som jag bokför träningen i och tillsammans med pulsinfon kör jag lite statistik, progress och utveckling. Det kan vara hur kul som helst att göra, men det får inte gå överstyr så man glömmer att man skall ut och träna också

Vad har du för förebilder inom löpningen?

- Brorsan så klart, sedan är det de gamla vanliga som Bekele, Tergat, Gebresselassie, Skah, Noureddine Morseli osv. Lasse Holmén också, givetvis.


Vad är det dråpligaste du har upplevt på löparbanan?

- Jag vet inte om jag upplevt något som kan betecknas som dråpligt, men jag skulle kunna berätta om alla de träningspass som jag tänker tillbaka på med glädje och en känsla av hur härligt livet kan vara på denna jord! Som När brorsan och jag hade ett par timmar över i Bankok på väg till Australien, och vi fick in ett LSD pass i värsta monsunregnet! Eller då vi körde ett 1000 m intervallpass på randen av Grand Canyon. Eller då jag, Cédric och brorsan jagade varandra längs en grusväg utanför Dullstroom sydafrika på våra 10 min intervaller. Eller då Cédric och jag sprang från Kårsta till Kista efter en blyvecka och bilarna retade upp fransosen så han sprang och pratade franska väldigt länge. Jag förstod först en stund senare att han svor.

Tror du att du alltid kommer att springa?

Självklart, det är som att fråga om du tror att du alltid kommer äta frukost... eller duscha. Man kanske inte alltid käkar frukostbuffen på Hilton Hotel, och kanske inte varje dag, men att jag kommer springa det är nog ingen tvekan om.

Apropå att äta frukost på Hilton, har den svenska standarden sjunkit allteftersom vår levnadsstandard har ökat eller vad beror det på?

- Jag är ingen expert på det, men jag tror att vår levnadsstandard har en negativ effekt på träningen hos svenskar och andra som drabbats av förhöjda levnadsvillkor. Men det är nog i nte hela sanningen. Med all forskning runt träning, kost och fysiologi osv, så tror jag nog att vi borde kompenserat för vad levnadsstandarden påverkat oss. Jag tror kanske mer på förebilder och hur stora framgångar de främsta har i den idrott som bedrivs. Se bara på effekten av våra höjdhoppare, mångkampare osv.

Är det stor skillnad på svenskar och norrmän?

- Ja, svenskar är mindre patriotiska och har mindre humor. Norrmän är färre än svenskarna. Och de är bättre på backhoppning! Har mer olja...

Humor är förstås viktigt men tycker du att vi borde bli mer patriotiska? Och vad gäller backhoppningen så visade väl Janne Boklöv först hur det skulle gå till! Niclas Skrattar

- Ja, jag tycker att vi borde bli mer patriotiska! Fast på ett positivt sätt. Inte som på 1930 talet... Och mer toleranta mot andra skulle heller inte skada!


Har du alltid gillat att träna?

- Nej. Jag tränade nästan aldrig som ungdom eller tonåring. Tyckte det var onödigt jobbigt, och när sedan tävlingsresultaten återspeglade träningsviljan slutade jag tävla vid 14 års ålder tror jag det var. Så man kan säga att jag aldrig tränat förrän april 2002. Eller egentligen Januari 2003 när jag fick ett träningsprogram av brorsan och samtidigt gick med i Studenterna. Perioden mellan april 2002 och januari 2003 bestod mest i att försöka springa fortare än någonsin tidigare på min 8 km runda. Inga intervaller, långpass eller andra variationer. Det var bara dagsformen som dikterade sluttid...

Hur har omgivningen reagerat på din träning?

- Väldigt olika! Mina kollegor tycker jag tränar för mycket så att det går ut över arbete/delägandet, men de är väldigt snabba att tala om för kunder, partners och andra intressenter vad jag gör. Mina grannar har börjat hälsa, även utanför trapphuset. Och övriga, icke löpande, vänner brukar bli väldigt glada för tips, råd och träningssällskap. Så generellt är det positivt, och mina negativa kollegor byter jag ändå ut i år! :-)

Och den numera lite klassiska frågan, hur skulle du beskriva dig själv?

- Jag är nog envis. Det tror jag att alla i min närhet alltid nämner. Eller enveten...

För oss oinvigda. Vad är egentligen Månzabanan? Jag antar att du har något med det att göra!

- Jo, jag frågade Lorenzo om det fanns någon uppmätt tusenmetersbana, platt och nära KTH hallen som jag kunde nyttja på torsdagarna för mina torsdagsintervaller. Jag körde på den banan nästan varje torsdag under 2003 till 2005. Under våren 2004 körde jag ihop med Cédric S, Patrik E och Fredrik S. Så ni får skylla på Lorenzo!

Vad skulle du själv vilja kom fram i en sådan här intervju?

- Att det är inte resultaten som skall glädja och driva en till löpning, utan glädjen med träning är det viktigaste.

Hur känner du i kroppen när du tränar och blir du mer kreativ och så?

* * * Faktaruta * * *

Namn: Måns Höiom
Ålder: 38
Bor: Kista
Familj: Veronica och Alice
Roll i klubben: Löpare
Vilopuls: …ingen aning just nu, men 31 som lägst
Personliga rekord: Jag har inte tillgång till mina listor just nu...


Snabbfrågor för/emot

Kvalitet el. Kvantitet? Kvalitativ kvantitet
10 000 el. Marathon? Marathon
Norge eller Sverige? Sverige
Fisk el. Kött? Kött
Bana el. terräng? Bana
Blondiner el. brunetter? Ingetdera – brunett!




Var det här blicken som
fick Veronica på fall?


Guldklimpen!


Guldklimparna!


Bredvid banan är Måns en riktig kompis!


Och på banan en riktig fighter!


Några röster om Måns:


Runar:

Måns styrka är att ha ett pannben som når
lika långt om inte längre än Göran Kropp
och Rune Larssons. Med den envetenheten
tog han sig genom statistiklistorna med
rekordfart. Om det beror på envishet eller
en extremt hög smärttröskel spelar ingen
roll men det har gjort att brorsan klarat
att få kontinuitet i träningen som är det
viktigaste om man vill framåt med den
ambition som han har och haft. Min bäste
vän som ställer upp med allt han har i alla
lägen på alla cylindrar. Jag tror och
hoppas att läsarna förstår hur fantastiska reseminnen vi samlat på oss under löpar-
karriären. Det går tyvärr inte att beskriva
med ord.

Här kommer några frågor ni kan ställa
till Måns som kan förgylla era framtida
gemensamma träningar. Mölndals Biaffra,
Röd Dunkeps, Sommar-Svarta skinnkläder,
Månsala Höioma, Bruflat, Långfinger och
ringfinger – mage – vinter, Bröllop i
Skagen, MC-meck på rummet.

Måns akilleshäl är att han är alltför
lojal och arbetsvillig. Arbete på nätter
och mycket tidiga morgnar hämmar
restitutionen.

Som bror är jag överlycklig för hans
nuvarande livssituation. Det kommer snart
att synas i resultatlistorna.



Veronica:

Innan jag träffade Måns live beskrev han
sig själv som ”en liten kille med stora
öron som ser hungrig ut”. Själv skulle
jag beskriva Måns som ENVIS, seg,
äventyrslysten, generös och kärleksfull!
Han är bra på köpa presenter, bära och
fixa saker. Han är nog också den enda
killen jag träffat som tycker ordet
”sparris” är en komplimang! Rolig är han
för det mesta, speciellt om man upp-
skattar göteborgsk humor...



Cédric:

Måns har varit en enorm inspirationskälla
för mig. Genom sin tuffa inställning och
sin slakt av omöjliga gränser har han
hjälpt mig att höja mig som löpare. Måns
är en av dem som hjälpt mig att klara sub
2.30 mentalt innan jag gjorde det på as-
falten, genom att själva bevisa att det
inte var så svårt. Måns har en fantastisk
förmåga att träna stenhårt (många veckor
över 20 mil och några enstaka över 30 mil)
utan att bli skadad eller tappa suget,
han tänjer med gränserna men går sällan
över. Jag delar några fantastiska minnen
med honom då vi körde träningsveckor på
25-26 mil i Sydafrika på höghöjdsträning
2004.
Jag kommer alltid minnas min 30-årsfest
uppe i berget i Sydafrika med en GB glass
pack och ett par kakor (de sista) som vi
hittade i byns bensinmack efter en tuff
träningsdag! :-) Jag hoppas Måns kommer
tillbaka på sin högsta nivå snart, jag
saknar honom på löparspåret.

-Det självklara svaret borde ju vara att jag blir trött och andfådd, men jag tror du menade något djupare än så. Jag blir väldigt grinig om jag inte tränar, och när jag tränar blir jag en mycket trevligare människa, det tror jag Veronica håller med om. Hon brukar sparka ut mej på ett pass om jag visar lite dåligt humör. Väl ute på träning så beror det på typen av träning hur kreativ jag är. Hårda intervaller får mej att bara tänka på fart, löpteknik, antalet kvar osv. Intre särskilt kreativt alltså, men de flesta andra pass är som balsam för själ och huvud och skapar väldigt god grogrund för kreativa tankar. Jag har säkert löst de flesta världsproblem under mina pass, tråkigt bara att man inte alltid kommer ihåg sina lösningar efter passen!

Och vad skulle du själv vilja INTE kom fram i en sådan här intervju?

- Hur jag förberedde mej inför mina två första Stockholm Marathon -92 och -93.

Vad har familjen Höiom/Magnusson för semesterplaner?

- Vi är just nu i USA, strax söder om San Fransisco hos ett par vänner. Sedan kommer vi nog bila omkring i Sverige till respektives familjer på den bättre sidan av Sverige. :-)

Om man skall gå ut och äta i Stockholm en vanlig vardag, var gör man det bäst?

- Det bör man inte fråga mej om. Jag skulle förmodligen inte känna till några bra restauranger som passar alla, men om jag skulle gå ut för att bara få i mej bra mat med lite energi och möjlighet till att bestämma hur många kalorier jag vill äta, skulle jag nog välja Restaurang Kalori. Men vill jag imponera på Veronica skulle jag nog välja Gondolen, eller någon av Melkers; restaurang grill och – Restaurang.

Ja, jag har blivit rätt nyfiken på restaurang Kalori, den måste jag prova! Brukar du och Veronica springa tillsammans?

- Så fort vi får tillfälle så springer vi ihop. Det har mest att göra med passning av Alice och typ av pass vi gör. Så får vi till att någon annan passar Alice så springer vi ihop. Kanske inte intervallerna, eller så. Jag brukar försöka ge Veronica lite farthjälp ibland under hennes kvalitetspass, men inte för ofta, eftersom hon tar ut sig alldeles för hårt under de passen. Men vanliga distanspass kör vi ihop så ofta det går, och skulle jag behöva lite extra träning så gör jag det efter ett sådant pass.

Det låter underbart. Mattias är förstås med på ett hörn och har lite frågor! Han undrar hur ont det gör att träna med en stressfraktur i foten?

- Det gör inte så ont som det kanske låter, men jag tycker det värsta är obehagskänslan och farhågan att få ett felatigt löpsteg pga det. Det är för övrigt inget jag rekommenderar andra att prova på. Jag själv har gjort det vid ett flertal tillfällen nu, med goda resultat. Kanske skulle resultatet att vila / alternativträna bort det vara bättre, men då blir jag ju så grinig… Så jag springer hellre på en stressfraktur än att Veronica skall få stå ut med mej grinig.

Och vidare så undrar han om det är sant att bröderna Höiom brukar lyssna på musik i slutet av marorna och vad Ni i sådana fall lyssnar på!

- Faktum är att jag aldrig lyssnat på musik under en mara, men brorsan brukar vilja ha en mp3:a under senare delen av en mara. Jag tränar dock nästan alltid med musik. Precis som brorsan gör så blir det olika musik för våra olika faser. Ju närmre maran vi kommer desto snabbare och hårdare låtar blir det. Man kanske kan generellt säga att först är det musik som Iron Maiden, sedan Motörhead och närmast maran Metallice. Alltså ingen plipp-plopp musik, bara ren och skär metall! :-)

Vad har du för musiksmak för övrigt?

- Det är bara hårdrock som gäller, men jag lyssnar annars på blandad musik för att inte slösa för mycket på hårdrockseffekten. Dessutom har jag en hel del låtar somär hårt sammankopplade med en känsla plats eller skeende. Tex så lyssnade jag väldigt mycket på klassisk musik under ett träningsläger jag hade själv i St Moritz, Schweiz. Och för at drömma bort till sådana lyckliga perioder lyssnar jag gärna på den musiken jag spelade då.

När får man chansen att gosa lite med Alice?

- Så fort vi ses på någon träning/tävling då hon är med. Eller om du kommer förbi!

Ja, jag hoppas att vi ses snart! Vem vill du se som nästa profil?

- Eva-Lotta

Spännande! Då får jag tacka så jättemycket för den här intervjun och önskar dig stort lycka till med allt, både på och utanför löparbanan!

- Tack själv!



* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Intervjuade och html:ade gjorde: Niclas Bernhardsson



Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "sextiosju" i siffror *


Tidigare Månadens profil
2012-05-24 - "Ska man dö eller ska man klara sig?"
2011-12-31 - Månadens profil – januari
2011-11-05 - Månadens profil - november 2011
2011-04-03 - Månadens profil - april 2011
2011-03-15 - Månadens profil - mars
2010-11-01 - Månadens profil – november
2010-10-03 - Månadens profil - oktober
2008-12-20 - Månadens profil - december
2008-07-04 - Månadens profil - juli
2007-07-15 - Månadens profil - Juli
2007-04-09 - Månadens Profil - April 2007
2007-02-04 - Månadens Profil - Februari
2006-12-01 - Månadens profil - December
2006-11-08 - Månadens profil - November
2006-09-29 - Månadens profil - oktober 2006
2006-09-01 - Månadens profil - september
2006-08-01 - Månadens profil - augusti
2006-07-01 - Månadens profil - juli
2006-06-01 - Månadens profil - Juni
2006-05-01 - Månadens profil - Maj
2006-04-01 - Månadens profil - april
2006-02-16 - Månadens profil - mars
2006-02-01 - Månadens Profil - februari 2006
2005-12-31 - Månadens profil - januari 2006
2005-12-01 - Månadens Profil - december 2005

Sidor | 1 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta