Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

Om nyttan med musik under Göteborgsvarvet

20/5 - Simon  


När de stora loppen erbjuder musik under löpningen får man hoppas att de tänkt till lite. Vad är det egentligen för mening med musik under en tävling? Göteborgsvarvet har specialstuderats.

Minns ni någon musik under loppen ni springer?
Det finns orkestrar jag minns. Det finns musik som gett mig gåshud, extra krafter och nytt mod på toppen av en backe. Stockarna till ben mjuknar och får tillbaka sin spänst igen. Jag tar den där ryggen jag var på väg att släppa eller förlänger steget och drar ifrån.
Bestämde mig därför att studera Göteborgsvarvet som i år laddat upp med vad som papperet ser ut som en massiv ljudmatta. Enligt de små notsymbolerna på kartan över bansträckningen ska det finnas över musik på över 50 ställen på vägen mot mål.
Får man då energi av dem alla? Om inte, av vilka får man det? Är det rätt musik på rätt plats? Och vad spelar de för musik?

Så går starten. Då behövs ingen musik för att få mig att springa, men jag känner att det dånar högt från högtalarna.
Vid Mariaplan, när trängseln avtagit, står den första orkestern jag minns. Ett distat riff förkunnar att vi nu kommit in i en stadsdel stolt över sitt proggiga arv. Inte så dumt, mer sådant när jag är trött.
Några koppar sportdryck i ansiktet senare löper den blåa linjen i gatan in bland industribyggnader och där sitter den första dragsspelsensemblen och kurar i lä för vinden.
Sedan följer ett av de långsammare och tyngsta avsnitten, men inga orkestrar trotsar vinden för att hjälpa löparna över Älvsborgsbron.
I de gamla hamnmiljöerna på andra sidan blir det fler små grupper av dragspel, gitarr och jag vet inte vad. Då och då syns sångare som sjunger små visor. Sjömansvalser och Evert Taube verkar ha ett fast grepp på den här sidan. Jag vet inte hur mycket jag uppmärksammar; det krävs en del för att tränga igenom ansträngningen.
Lite senare vid ett modernt, glasat kontor står ett rockband och spelar 1980-talsrock. Tillräckligt tryck i musiken för att göra fötterna lättare en stund och jag gör en bra kilometer. Bakom några rivningshotade lagerbyggnader gömmer sig sedan några göteborgare och slår så rytmiskt på sina afrikanska trummor att jag bara måste lyfta steget lite.
Men nu kommer den andra bron och inte heller där står någon och spelar. Har hittills inte hört en enda låt jag känner igen.
Stretar uppför Avenyn och skulle behöva något peppande för att ta mig ända till Poseidon. Minns ingen musik från paradgatan. Nu är ju minnena i slutet av halvmaror inte de skarpaste. Därför måste musiken också bli tuffare och omgivningen mer spännande om man ska ta in omvärlden. Ungefär som när man kommer ned på Hornsgatan mot slutet av Midnattsloppet och möts av sambasprattel, trumorkestrar och publikens jubel.
På Vasagatan i Göteborg finns inget av detta. När det är två kilometer kvar hör jag svag musik.
Just då är jag i behov av en Hallelujakör, en orkester av wagnerska mått eller åtminstone högtalare stora som korvkiosker. Men vad är det som sitter där framme? Kommer närmare och ser en man uppflugen på flaket till en liten lastbil. Han sitter böjd med krumma fingrar över sitt klaviatur och spelar en sorgsen melodi. Gatan är nästan öde och det blåser snålt.

Alltså: funkar de 50+ musiktillfällena på Varvet? Inte för mig. Minns bara några få trots att jag haft ögonen öppna. Av dem spelade en rockgrupp tre ackord som fick mig att göra en bra kilometer. De är lite klent utfall, tycker jag. Och musiken hörs dåligt överlag. Att spela akustiskt på blåsiga oceaner av asfalt i gamla hamnområden ger få lyssnare. Mot slutet av loppet krävs ett riktigt crescendo för att väcka en löpares sinne till liv igen. Då ger oss Göteborgsvarvet mannen på flaket. Ridå.



Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "nittinio" i siffror *


Tidigare Referat
2009-11-03 - New York, New York
2009-10-14 - Grand Trail du Nord
2009-09-21 - GORE-TEX TRANSALPINE-RUN 2009
2009-09-01 - Tour du Mont Blanc 2009
2009-08-08 - Vasque Vértex Fjällmaraton
2009-07-30 - När marginalerna inte är på rätt sida..
2009-06-06 - Neander Trail
2009-05-24 - En rapport från sprintgänget på stafett-SM
2009-05-20 - Om nyttan med musik under Göteborgsvarvet
2009-05-14 - Marathonstatistik eller skorna på hyllan statistik
2009-05-07 - 24H World Challenge i Bergamo
2009-04-28 - Boston Marathon blev mara nummer 54, är det den sista?
2009-04-05 - Premiärmilen - The Movie
2009-03-28 - En vårvinterdag på stigarna runt Täby
2008-12-07 - Årets smurfigaste fest, nej förlåt... årsmöte
2008-11-24 - Milano City Marathon 2008
2008-10-30 - One Night in Seoul...
2008-08-31 - Halv järnman med blytunga ben
2008-08-07 - Blött, blåsigt, långt....men roligt!
2008-07-05 - Lapland Ultra – en berättelse om berg och dalar
2008-06-09 - Ett Nationaldagslopp i kaosets tecken
2008-05-21 - Det bortglömda träningsmomentet
2008-04-26 - När vi tog hatten tillbaka till Nashville
2008-04-13 - Musketörerna angör Malmö -08
2008-03-16 - Rom Marathon 2008
2008-03-05 - Barcelona blev mara nr 49
2008-03-04 - Hemkomna och vältränade
2008-02-12 - Äntligen sub3
2007-12-02 - Milano Marathon 2007
2007-10-15 - Hässelbyloppet 2007 - The Movie

Sidor | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta