Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

New York, New York

3/11 - Mattias Gärdsback  


New York City marathon. The world’s greatest marathon. Äntligen hade jag fått chansen att springa marornas mara – New York City marathon!

En dålig marathonlöpare börjar alltid med bortförklaringarna och sen uppfyller han sina domedagsprofetior, en bra marathonlöpare har en plan och sen springer han bara. Uppladdningen hade inte varit den bästa. Olika skador hade avlöst varandra sen i april och lett till halverad träningsmängd jämfört med tidigare maror. På tävlingsdagen var dessutom benen trötta efter några dagars intensivt turistande i världens kanske mest spännande stad New York.

Klockan sex lämnade vi hotellet med buss för att bege oss till startbyn Fort Wadsworth. Jag vet inte hur man bäst får iväg 43 000 löpare, men jag tror inte att jänkarna valt det bästa.
43 000 löpare uppdelade på tre waves, med olika starttider (9.40,10.00 och 10.20), och tre startgrupper, med olika startlinje, i varje wave. I varje grupp dessutom flera olika corrals. Så långt allt bra, t o m genomtänkt. Tyvärr blir det ganska rörigt. Dessutom hade de glömt skriva i pm:t, som är en 64 sidor lång handbok och annars innehåller allt man inte behöver veta, att man fick lov att vara i sin fålla drygt en timme före sin startgrupps starttid, annars fick man glatt vänta till nästa startgrupp. Ganska många hundra i min startgrupp missade detta och några klättrade därför över staketet till starten innan funktionärerna satte stopp för det. Jag skulle naturligtvis aldrig göra något sådant, men till slut startade jag ändå i första startgruppen. ;-)

Starten går vid mäktiga Verrazano-Narrows bridge som förbinder Staten Island med Brooklyn. Tänk er Västerbron ggr två så har ni de inledande 3 kilometerna i NYC marathon! Lyckligtvis startar man en bit in på bron, vilket gör att den inledande stigningen ”bara” blir 50 m på den inledande dryga kilometern.

Startskottet går! Till tonerna av Frank Sinatras New York, New York väller den första waven iväg.

Start spreading the news
I’m leaving today
I want to be a part of it
New York, New York

These vagabond shoes
They are longing to stray
Right through the very heart of it
New York, New York

I want to wake up in that city
That doesn’t sleep
And find I’m king of the hill
Top of the heaps


Utsikten är makalös! Till vänster ser de väldiga skyskraporna på Manhattan små ut, till höger breder Atlanten ut sig och bakom mig finns drygt 10 000 löpare och ytterligare 30 000 som väntar på sin tur att få starta marornas mara. Efter ett par hundra meter springer elitklungan med bland andra blivande segraren Eritreafödde amerikanen Meb Keflezighi och det vita hoppet Ryan Hall förbi på andra sidan bron. Alla runt omkring mig hurrar för Ryan Hall. För den som undrar så är det inte jag som öppnat för hårt, utan elitgruppens startplats var en bit bakom. Första kilometern är rätt tuff pga den rejäla uppförsbacken, men upplevelsen är så fantastisk att jag nästan vill springa tillbaka och vara med på nästa waves start också.

På alla maror är det viktigt att öppna lugnt, i New York är det ett måste. Jag är långt fram i min grupp och kan springa på utan problem redan från start, och trots att jag svävar fram tack vare Sinatras påhejningar så försöker jag hålla nere farten. Efter att ha nått backens krön väntar 1,5 km och 60 m nedförslöpning. Det är frestande att tänja på steget, men eftersom jag inte har så många mil asfaltslöpning i benen och motvinden är rätt frisk så lägger jag mig i en klunga.

Nu är vi inne på Brooklyn. Min grupp springer en liten extra knix för att kompensera att vi startade framför de andra. Första 5 km passeras på 20.05, helt enligt plan. Nu väntar nästan 10 km bara rakt fram längs i stort sett spikraka Fourth Avenue. Men det blir aldrig tråkigt tack vare den omväxlande atmosfären. Banan kantas av svarta gospelkörer, vita rockband och i stort sett knäpptysta kvarter med ortodoxa judar. Publiken är ännu inte så stor om jag förväntat, men de hejar bättre än i Stockholm och minsta leende möts av jubel.

Jag har aldrig sprungit en mara med så mycket vätskekontroller, nästan varje mile känns det som, och i det svala vädret räcker det att dricka en mugg sportdryck på två av tre stationer ungefär. Vätska och energi kommer inte att bli något problem, eftersom jag dessutom har geler i fickan och det senare kommer visa sig att det delas ut geler efter banan.

Vid Lafayette Avenue efter 8 miles går banan ihop och det blir faktiskt lite trångt. Fram dit har jag sprungit i mindre klungor och avancerat fram ganska långt i min startgrupp, tack vare att jag hållit tempo i slakmotorna och rullat på där det lutat lite lätt nedför. Nu är det löpare överallt, men alla runt omkring mig håller bra tempo, strax under 4 min/km. Vi kommer in i Williamsburg, den hippaste delen av Brooklyn, den som ligger närmast Manhattan. Atmosfären tätnar eftersom åskådarleden blir tjockare och banan smalare. Vi springer över från Brooklyn till Queens, samtidigt som halvmaran passeras på Pulaski bridge. 1.23.41 är helt enligt planen och benen känns fortfarande lätta och fina. Jag är helt säker på en sluttid under 2.48.47 (4.00 min/km).

Efter en kort tur i Queens, där jag mest tänker på de trötthetstecken som kommer oroväckande snabbt, når vi Queensboro Bridge. Jag springer inte längre om folk, utan håller tempot med dem runt omkring. 25 km-passeringen är en bit upp i backen, vilket gör att den här femman går långsammare än de tidigare. Återigen glider jag ifrån nerför, men med facit i hand kommer det att visa sig vara ett misstag. Asfalten har blivit till betong. Mina lätta tävlingsskor skulle jag gärna ha bytt mot Sinatras vagabond shoes.

Ett öronbedövande jubel möter oss när vi når Manhattan. Det ser ut att vara tiodubbla åskådarled. Alla jublar. Jag och flera runt omkring mig vinkar till publiken, och de jublar ännu mer. Jag tar en gel och tröttheten är helt bortglömd. Nu är vi inne på First avenue som ska tas oss genom Manhattan bort till Bronx. Det är italienska, irländska och holländska flaggor, men också massor av nordiska flaggor – mest norska och svenska. Jag önskar att jag målat en Sverige-flagga i ansiktet eller liknande. Istället skriker jag Sverige till den svenska klacken och vinkar och de jublar tillbaka. Jag glömmer bort att springa ekonomiskt och njuter bara av atmosfären. This is the greatest marathon in the world. New York, New York. 30 km passeras strax under 2 timmar.

Men betongen har förstört framsidorna på låren och jag kommer inte längre framåt med mitt vanliga löpsteg. Jag vill hålla tempot, och eftersom vaderna var förstörda redan innan loppet så är mer hälkick det enda som återstår. Som en följd av detta får jag snart krampkänningar i baksida lår. Vi lämnar Manhattan för en kort tur i Bronx. Bronx ser inte riktigt ut som när Bruce Willis var där i Die Hard. Sista bron, Madison Avenue bridge och in på Manhattan igen för en tur runt Central park. Nu är det bara 8 km kvar och nedräkningen kan börja, hjärnan säger åt kroppen att göra en sista kraftansträngning. Pang, i nerförsbacken krampar baksida lår. Stannar, försöker springa, låret krampar igen. Springer baklänges, åt sidan, försöker springa framåt, ännu mer kramp. Och så fortsätter det. Loppet är kört. Amerikaner gillar vinnare och dem som kämpar, så stödet från åskådarna bär mig ändå i mål. Men 2.56.09 är inte mycket att skriva hem om.

Men trots det så är det min överlägset största marathonupplevelse! Om några år kommer jag tillbaka för att ta revansch!

Kanske blir det fler studenter då? Som naturligtvis sällar sig till de få bra marathonlöparna som bara springer.

It's up to you
New York, New York



Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "hundrafyrtiofyra" i siffror *


Tidigare Referat
2009-11-03 - New York, New York
2009-10-14 - Grand Trail du Nord
2009-09-21 - GORE-TEX TRANSALPINE-RUN 2009
2009-09-01 - Tour du Mont Blanc 2009
2009-08-08 - Vasque Vértex Fjällmaraton
2009-07-30 - När marginalerna inte är på rätt sida..
2009-06-06 - Neander Trail
2009-05-24 - En rapport från sprintgänget på stafett-SM
2009-05-20 - Om nyttan med musik under Göteborgsvarvet
2009-05-14 - Marathonstatistik eller skorna på hyllan statistik
2009-05-07 - 24H World Challenge i Bergamo
2009-04-28 - Boston Marathon blev mara nummer 54, är det den sista?
2009-04-05 - Premiärmilen - The Movie
2009-03-28 - En vårvinterdag på stigarna runt Täby
2008-12-07 - Årets smurfigaste fest, nej förlåt... årsmöte
2008-11-24 - Milano City Marathon 2008
2008-10-30 - One Night in Seoul...
2008-08-31 - Halv järnman med blytunga ben
2008-08-07 - Blött, blåsigt, långt....men roligt!
2008-07-05 - Lapland Ultra – en berättelse om berg och dalar
2008-06-09 - Ett Nationaldagslopp i kaosets tecken
2008-05-21 - Det bortglömda träningsmomentet
2008-04-26 - När vi tog hatten tillbaka till Nashville
2008-04-13 - Musketörerna angör Malmö -08
2008-03-16 - Rom Marathon 2008
2008-03-05 - Barcelona blev mara nr 49
2008-03-04 - Hemkomna och vältränade
2008-02-12 - Äntligen sub3
2007-12-02 - Milano Marathon 2007
2007-10-15 - Hässelbyloppet 2007 - The Movie

Sidor | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta