Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

Månadens profil - november 2011

5/11 - Linda J  


Han är en f.d. skidåkare med några SM-guld i bagaget som ställde undan längdskidorna och satsade på löpning istället, helst så långa lopp som möjligt. Senast sågs han gegga omkring i de leriga regnskogarna på en liten fransk ö, och satsar nu på att bli kvitt diverse skadebekymmer för att kunna börja planera för nästa äventyr!







"...chocken av att en minut innan bilden togs möta en råtta av kattliknande storlek i en smal passage."






Hej! Eftersom jag inte tror vi någonsin träffats du och jag får jag börja med att ställa frågan: Vem är Tor Almgren?

- Eftersom jag inte visat mig på klubbens träningar de senaste åren är jag förmodligen tämligen okänd för framför allt nytillkomna medlemmar. Tor Almgren är hur som helst en norrlännning som sedan cirka 20 år har sitt säte på Lidingö där han bor med hustrun Marie och döttrarna Jessica och Johanna. Dagarna tillbringas på SEB i Kungsträdgården där han arbetar på en enhet som heter Acquisition Finance som enbart sysslar med att finansiera större företagsförvärv. I grunden är Tor längdskidåkare men han mer eller mindre avslutade den karriären när seniorålder nåddes. En första kontakt med marathonlöpning togs 1992 då arbetsplatsen låg i London och det kändes spännande att genomföra stadens stora mara. Nu 47 år gammal består marathon-samlingen av drygt 50 lopp (plus tiotalet ännu längre äventyr).


Som kontorsråtta själv, förstår jag behovet av att komma ut och springa när man sitter vid sitt skrivbord hela dagarna. :) Men det var många maror... Rykten vill påstå att du är smått "galen" och springer helt otroliga maror?

- Eftersom jag tycker att det är kul när det gör ont så har jag gett mig på några ganska tuffa race - så ryktet om galenskap är kanske inte helt utan belägg.


Jag är lite nyfiken på din skidåkarkarriär som du nämnde! Berätta lite mer om den!

- Nja, skidåkningen är väl kanske inte så mycket att prata om. Höll väl hyfsad distriktsstandard i Jämtland under ungdomsåren och fick tack vare duktiga klubbkamrater i Hammerdal i vart fall förmånen att vara med och knipa något SM-guld i stafett och lag. Har åkt tio Vasalopp men egentligen först efter avslutad karriär. Snabbaste tiden är 4:44. Vasaloppet är kul men nu är det fem- sex år sedan senast och jag tror inte att jag åker igen. Har nog inte åkt fem mil sammanlagt på fem år. Nu har ju de senaste vintrarna varit fina i Stockholm men det har också varit många vintrar med bedrövliga förutsättningar. Blir då mest ett stressmoment att leta snö för att kunna förbereda sig på ett vettigt sätt. Löpning är ju extremt lättillgängligt jämförelsevis.


Wow, inte dåligt med SM-guld, och 4:44 på Vasaloppet (som du gjorde 2005 efter flera jämna lopp på runt 5 timmar, ser jag när jag kollar resultaten). Hyfsad standard - absolut! Jag ska själv åka Öppet spår för första gången i mitt liv i februari. Vad har du för tips och råd till ett blåbär som mig?

- Eventuella råd beror väl lite på ambitionsnivå. Men rent allmänt så; 1) blir det roligare ju bättre förberedd man är. Och träningsmässigt finns det egentligen inga bra substitut till skidåkning. Dagens skidåkning handlar ju mycket om överkropp som normalt inte är en löpares starkaste sida. 2) åk gärna någon av de seedningsgrundande tävlingarna. Har förvisso själv aldrig stått där men jag tror upplevelsen blir bättre om man slipper starta allra längst bak.



Tack för tipsen! Men ok, nu har du mer eller mindre ställt in skidorna i förrådet och satsar på löpning istället. Jag läste i ett inlägg på chatten för inte så länge sedan om dina strapatser i regnskogarna, med ont i svanskotan, smäll i knäet efter 80 km och brutet lopp efter 125 km... Och smala broar... Låter riktigt läbbigt! Hur många ultra- och alptoppsmaror har du hunnit med?

- Första kontakten med distanser längre än marathon var nog välkända Swiss Alpine (78.5km) 1999. Tilltalades av utmaningen i att testa huruvida detta var möjligt - och det var det ju. Blev ytterligare ett par starter de efterföljande åren i detta välarrangerade lopp. Den stora passionen under senare år har väl annars varit Ultra Trail Tour du Mont Blanc (166.0km) i Chamonix. Uppmärksammades på detta då ganska nystartade lopp 2005 och behövde väldigt lite betänketid för att bestämma mig. Första gången klev jag grinfärdig av efter ungefär 120km. Jag var osannolikt naiv och alldeles för dåligt förberedd. Sedan dess har jag haft glädjen att fullfölja tre lopp (med placeringarna 63, 44 och 57)- men jag har också brutit ytterligare två. Loppet är tufft och det är ingen självklarhet att varje gång komma i mål.


Andra halvspektakulära lopp jag genomfört är NeanderTrail (52.0km + några extra km felspringningar) med målgång på stranden i Cap d'Ail samt Trail de Paris (80.0km) med målgång uppe i Eiffeltornet. På kontot för mindre spektakulära lopp kan bokföras Mont Blanc Marathon (well, ska dit igen 2012) samt Lidingö Ultra. De enda ultra-lopp jag brutit är faktiskt UTMB samt, som du nämner, Grand Raid de Réunion. Tycker dock att jag haft goda skäl de gånger jag tvingats kliva av (skador, sjukdom). Relativt omfattande förberedelser och ofta komplexa researrangemang skapar incitament att försöka fullfölja (vilket, I know, kanske också underlättas av det faktum att jag begåvats med en kokosnöt som substitut för ett pannben).



Jag satte förresten nästan morgonteet i halsen i morse när jag snubblade över en liten notis i DN att det pågår en stor skogsbrand på ön Réunion. Hade inte hört talas om ön förrän jag läste om att du varit där, och nu detta?! Man får hoppas alla ultralöpare hittat ut ur skogarna och tagit sig hem. Men bara två brutna lopp tycker jag inte var mycket i den sammanställningen. På tal då om "brutna", så är man nyfiken över statistik på brutna kroppsdelar under loppen i fråga?


- Well, antalet brutna lopp blir ju lite fler än två. Och tyvärr har väl trenden varit negativ, både vad avser marathon och andra distanser. Har varit lite väl mycket på skadefronten under senare år och dessvärre är jag dum nog att ofta starta halvskadad - och jag lär mig aldrig. Réunion var ett bra exempel. Sprang i stort sett ingenting veckorna innan loppet och har inte heller kunnat springa sedan dess. Nu såg jag det loppet lite mer som "once in a lifetime" helt utan fokus på prestation (givet förutsättningarna) och tycker beslutet att starta var rätt.


Möjligt att jag missar någon skada men jag tror faktiskt att jag firat jubileum vad avser antal frakturer i år. Summerar frakturerna till tio fördelade på varierande kroppsdelar såsom axel, revben, arm, finger, bäcken, fötter. Motiverar kanske inte tårta direkt. Nu är förvisso inte mer än drygt hälften relaterade till löpning – och ingen har uppstått under tävling. Kan dock faktiskt tycka att det antalsmässigt räcker nu...


Ja, det låter som att det borde räcka nu med frakturer för din del. Men om de inte allihop är relaterade till löpning - hur har en tjänsteman på SEB Acquisition Finance lyckats ådra sig resterande elände?

- Ja inte är frakturerna arbetsrelaterade, snarare ett resultat av ren och skär talang - och till del annan idrottsutövning inbegripandes längd- och utförsåkning samt fotbollsspelande.


Du skulle ju kunna skriva en bok om alla dina upplevelser. Jag skulle iaf gärna läsa den. :) Du har säkert last omtalade "Born to run"? Där fanns ju några spännande lopp beskrivna... Inget av dem du funderat på att testa?

- Tror nog att författandet definitivt ska begränsas till de referat jag ibland lagt ut på klubbens hemsida! Faktiskt inte läst boken du refererar till men får väl ta och göra det. Kanske kan ge inspiration till nya projekt.


Jag tror absolut du kommer bli inspirerad till nya projekt om du läser boken! Karnis, som var vårt förra intervjuoffer och som föreslog dig, han undrar förresten: "Varför ser du så mosig ut på din profilbild? Och vad tänkte du på där i natten?"

- Skulle tro att mosigheten dels beror på att klockan är tre på natten och att jag har sprungit cirka 55 km, dels på att jag ännu inte kommit över chocken av att en minut innan bilden togs möta en råtta av kattliknande storlek i en smal passage. Jag avskyr råttor och i synnerhet stora sådana. Bilden är från målgång i Cap d'Ail och tankarna, i den mån några överhuvudtaget förekom, kretsade nog mest kring hur skönt det skulle bli att snart få sätta sig.


Hihi, underbart med råttan. Eller, "underbart" var kanske fel ord. Men kul historia i vilket fall!

- Råttan gav hur som helst bra inspiration för en spurt!


Nu är snart den här intervjun klar. Jag har bara sista frågorna kvar! Vilket är nästa inplanerade projekt?

- Mina närmast förestående planer går framför allt ut på att komma igång med löpning igen. Mina något diffusa problem med bäckenet vill inte ge sig (trots att jag sköter mig nästan exemplariskt). Hade tänkte springa i Florens nu i november men kommer inte att åka dit. Nästa tävling blir nog därför Paris Marathon i april. De konkreta planerna för 2012 innefattar även Lidingö-ultran, Stockholm Marathon (givetvis), Mont Blanc Marathon och UTMB (om jag fixar lotteriet om de begränsade platserna). En hel del att se fram emot! Hoppas under 2012 kunna komma tillbaka till en bättre standard än vad jag hållit de sista två åren.


Hoppas du får ordning på alla skavanker! Stort tack för att du tog dig tid att ställa upp och svara på alla kluriga frågor och lycka till med satsningen 2012! Finns det någon i klubben du är nyfiken på och skulle vilja se som skribentgruppens nästa intervjuoffer?

- Så vitt jag vet har inte Gloria presenterats i detta forum. Jag är nyfiken på vad hon tänker göra med sin uppenbart stora talang för riktigt långa distanser! Dags för pallplatser nu?






* * * Faktaruta * * *


Namn: Tor Almgren

Ålder: 47 år

Familj: Gift med Marie och har döttrarna Jessica och Johanna.

Hem: Lidingö

Hemhem: Norrland








* * * Ur fotoarkivet * * *




Réunion 2011





Rom Marathon 2011





UTMB 2009




*********************************************************************


Intervjuade gjorde Linda Jerrewing.

Foton är Tors privata.






Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "trehundratvå" i siffror *


Tidigare Månadens profil
2012-05-24 - "Ska man dö eller ska man klara sig?"
2011-12-31 - Månadens profil – januari
2011-11-05 - Månadens profil - november 2011
2011-04-03 - Månadens profil - april 2011
2011-03-15 - Månadens profil - mars
2010-11-01 - Månadens profil – november
2010-10-03 - Månadens profil - oktober
2008-12-20 - Månadens profil - december
2008-07-04 - Månadens profil - juli
2007-07-15 - Månadens profil - Juli
2007-04-09 - Månadens Profil - April 2007
2007-02-04 - Månadens Profil - Februari
2006-12-01 - Månadens profil - December
2006-11-08 - Månadens profil - November
2006-09-29 - Månadens profil - oktober 2006
2006-09-01 - Månadens profil - september
2006-08-01 - Månadens profil - augusti
2006-07-01 - Månadens profil - juli
2006-06-01 - Månadens profil - Juni
2006-05-01 - Månadens profil - Maj
2006-04-01 - Månadens profil - april
2006-02-16 - Månadens profil - mars
2006-02-01 - Månadens Profil - februari 2006
2005-12-31 - Månadens profil - januari 2006
2005-12-01 - Månadens Profil - december 2005

Sidor | 1 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta