Startsida 
 Klubbinfo 
 Arrangemang 
 Långcupen 
 Resultat 
 SGP 
 Kalender 
 Statistik 
 Meddelanden 
 Roller i klubben 
 Friidrottsnyheter 
 Månadens profil 
 Referat 
 Träning 
 Träning & Mat 
 Bildarkiv 
 Klubberbjudanden 
 Medlemssidor 

Håll dig uppdaterad med vårt RSS-flöde

Äventyret på Manchesters gator

21/4 - Ulrika Orrhult  




Det är en första gång för allting. Jag hade gärna hoppat över en av mina premiärer i Manchester.

Det var första gången jag besökte Manchester och även första gången jag laddade i mig så mycket mat och dryck innan ett lopp. På fredagen åt alla Manchesterlöpare (utom Gloria som landade senare) en
väldigt sen lunch tillsammans (och då hade jag dessutom hunnit med en flygplanslunch och lite mellanmål), sedan fortsatte istoppandet av mat, bananer, nötter, coca cola och vatten hela helgen, i
ett otroligt trevligt sällskap!

Första gången var det också att ställa mig på startlinjen i ett marathon med en klubbt-shirt på. Det var även första gången jag blev tokrädd när starten gick. Det fanns förvisso en klocka (9 gick starten, hiskeligt tidigt!) på startbågen, och en temperatur (7 grader), men ingen speaker som räknade ner, så plötsligt small ett skott, ett "whoo" ljöd i startledet och sedan var det bara att börja springa.
Rätt så trångt tycker jag, och två vändpunkter på rätt så kort tid, där det var ännu trängre.

Det visade sig vara det första loppet jag sprang som inte hade kilometermarkeringar. När jag frågar en man bredvid mig om han vet var jag kan se dem, svarar han att jag inte befinner mig i Europa och att jag får titta på min klocka. Jag som för första gången har klottrat armen full av 5-kilometerstider och hade tänkt att försöka göra 8 fina femmor.

Med stor glädje var det första gången för mig som det i ett lopp enbart serverades vatten i flaska med drickvänlig pip! Underbart för någon som mig som har otroligt svårt att dricka ur mugg medan jag rör på fötterna. Sportdryck serverades också på flaska, men inte i samband med vattenstationerna och det var inte bara jag som inte tyckte att de på förhand kilometerangivna sportdrycksstationerna inte stämde.

Det var också första gången jag frös under ett lopp. Jag hade förutsett ett lite soligare väder (Alla dagar utom tävlingsdagen var solfyllda) och hade
tänkt att kasta mina håliga bommullsfingervantar i
starten, men det kändes alldeles för kallt. Vilket det inte gjorde strax efter 10km då de kastades av.

Det var också första gången som jag regelbundet intog gel, en vid 10km och den andra hade jag tänkt att ta vid 20km, men då var mina händer så frusna och stela att det tog en stund innan jag fått upp byxfickans dragkedja och sedan även själva gelen. Men i kom den tillslut. Och jag saknade vantarna. Och hade gett ganska mycket för ett par ärmar.

En gel delades ut kring 30km (och jag hade för första gången också pillrat i mig en salttablett dessförinnan) och jag fortsatte att pinna på, men upptäcker någon gång efter 39 km att benen börjar gå långsammare och det är omöjligt att trycka på gasen.
För första gången i en tävling är jag väldigt snäll mot mig själv och tycker att det duger alldeles utmärkt att även i långsammare takt ta mig i mål, bara jag kommer i mål. Men det går ännu långsammare och helt plötsligt är 3 timmarsfarthållaren i kapp. Och även förbi. Han är så otroligt snäll att han vänder sig om och skriker att jag fortfarande kan gå under tre (just då bryr jag mig inte om tiden. Och jag tänker inte så snälla tankar om honom) men fortsätter att vara väldigt snäll mot mig själv och tycker att det till och med är ok att gå över mållinjen. Men när jag är precis vid mållinjen så går det inte att ta ett steg till. Det är omöjligt att lyfta benet och helt plötsligt står jag på alla fyra och ser målmattorna. Framför mig! Hoppet att komma över mållinjen har jag dock inte gett upp.

Så för första gången kryper jag över mållinjen i en tävling (jag lyckas stänga av klockan också).

Det är också första gången jag tvingas sätta mig i
rullstol och bli skjutsad till sjukhustältet. Jag
försökte artigt avböja rullstolen, men för första
gången under loppet (som egentligen är slut...) känner jag att jag ger upp och gör som sjukvårdarna säger. Blodtryck och blodsocker (när de väl lyckas få ut något blod ur mina stelfrusna fingrar) är helt okej, däremot inte min kroppstemperatur, så det blir första gången jag tvingas berätta vad jag heter, min adress, mina föräldrars namn.... på engelska, med en konstig papptermometer i munnen och försöker samtidigt försäkra mig om att de förstår att det är termometerns fel att jag sluddrar och att engelska inte är mitt modersmål. De passar även på att plåstra om mitt knä. Temperaturen går inte upp som sjukvårdarna verkar önska, men tillslut, efter att flera gånger ha tjatat om att mina fingrar tar lång tid på sig att vakna till liv och att de mår bättre av att jag rör på mig, får på mig någonting torrt, någonting i magen och att om inte det hjälper så hjälper nitroglycerinsalvan på hotellrummet, så får jag gå.

För första gången dricker jag därför alkohol fri öl
efter ett lopp. Jag tycker dessutom att det smakar
helt okej (lite kallt att hålla i muggen bara).

Jag hoppas dock innerligt att det var sista gången som jag behövde krypa över mållinjen!



Bilderna har jag lånat från Gloria


Göran Skrivet den 2015-04-26 09:30
Visst händer det en del under ett lopp, eller efter. Äventyren kommer i följd. Rune Larsson skrev en gång att målet inte var mållinjen utan
Dropptältet.
Ibland märker jag under ett lopp att målet inte kan nås och en inre övertalning måste ge en plan b eller c. Det är inte ovanligt att man även tycker att den genomförda c-planen kan kännas som en framgång. Ge inte upp: svackorna under ett lopp är i regel inte bestående. Alla fullföljda lopp ger viktig erfarenhet till nästa start.
Tack för bra berättelse. Skriv fler , men bli att krypa. Det är inte optimal löpteknik-för lång knäisättning.

Kommentera artikeln:
Ditt namn *
Kommentar *
Skriv "hundrafyra" i siffror *


Tidigare Referat
2018-03-25 - What I Talk About When I'm Running
2017-04-08 - Bygg upp baksidan
2016-07-28 - Semester à la smurfette
2016-07-24 - Rapport från Semesterhalvmaran
2016-06-11 - En fjärdeplats är inte alltid en fjärdeplats
2016-05-31 - Rapport från Stockholms brantaste!
2016-04-18 - En löpare på språng mot nya höjder!
2016-04-10 - Wien hel och halvmarathon
2016-03-28 - Rapport från ett brödrostlopp!
2016-03-07 - Ulrikas Paris halvmaraton 2016
2015-10-15 - Persen haglade över Hässelbyloppet
2015-08-23 - Stora skräcken på stora skuggan
2015-08-05 - Hofors swimrun – en löparberättelse, med simpauser
2015-04-21 - Äventyret på Manchesters gator
2014-11-04 - Äventyret i Vincennes skogen
2014-02-15 - Bore Cup deltävling 3 Vallentuna
2014-01-11 - Bore Cup deltävling 2 Hemlingby, Gävle
2013-11-08 - Österlen lyser
2013-10-27 - När idrottandet får nya perspektiv: några reflektioner från en debuterande veteran
2013-09-19 - Stockholm HM 2013 – en löparberättelse om att våga
2013-08-04 - Blandad kompott under regntunga skyar
2013-07-28 - Med tunga vikter i Roslagen
2013-05-20 - Skärholmsloppet
2013-05-14 - Livet deLux(e)
2013-03-17 - Klassisk säsongspremiär runt sjöarna
2013-01-05 - Löparen som inte kunde pensionera sig
2012-10-15 - Go West: säsongsavslutning och SGP-final i västerort
2012-10-01 - Lidingöloppet - Topptider av Patrik och Gloria
2012-06-08 - Dunderpers och dubbelseger i Västerås
2012-06-03 - Stockholm Marathon - Preliminär seger i lagtävlingen!

Sidor | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |


©Copyright FK Studenterna. Utvecklat av Cédric Schwartzler, Triciclo AB.
För synpunkter och tekniska fel, kontakta